Improviserad skam i debutfilmen ”Hypnosen”
Skam och socialt samspel är centrala ämnen i långfilmsdebuterande regissören Ernst de Geers ”Hypnosen”. Asta Kamma August spelar Vera som släpper sina hämningar:
– Det påminde om när jag spelat full. Det är befriande, för handlingarna behöver inte vara så motiverade, säger hon.
Debutlångfilmen ”Hypnosen” har prisats på festivaler runt om i världen. Regissören och manusförfattaren Ernst de Geer har arbetat på filmen sedan han gick ut Norska filmskolan för sex år sedan.
– Film tar tid, konstaterar Ernst de Geer med ett leende.
Men även om det tog lång tid att göra färdigt filmen, spelades den in under fem intensiva veckor, till största delen på ett hotell i Göteborg.
– Det var både för att få fram rätt konferenskänsla som krävs för handlingen och ett ekonomiskt beslut. Det är en lågbudgetfilm så vi behövde begränsa handlingen och platsen.
”Hypnosen” skildrar det unga entreprenörsparet Vera (Asta Kamma August) och André (Herbert Nordrum) som ska presentera sin affärsidé på en viktig konferens för start-up-företag. Men precis innan de åker går Vera i hypnosterapi för att sluta röka. Det förändrar hennes personlighet. Hon börjar bete sig alltmer irrationellt, vilket inte minst stressar hennes nervöse pojkvän.
– Jag gick faktiskt till en hypnosterapeut när jag gjorde research för rollen, säger Asta Kamma August.
Men hypnosen blev inte så djup för henne. Det var svårt att kombinera research med att faktiskt tro på att bli hypnotiserad.
– Men jag har en hypnotisör i släkten. Min farfar åkte runt med en show där han hypnotiserade publiken så att de trodde de var höns och sånt.
Egentligen var det inte själva hypnosterapin som intresserade Ernst de Geer, snarare resultatet av den – som att den ena personen i en relation blir personlighetsförändrad och börjar utmana sin partner och omgivningen på ett oförutsägbart sätt.
– Som regissör har jag en tendens till att vara lite övertänkande. Så jag lämnade mycket till skådespelarna för att det inte skulle bli stelt och tråkigt, säger Ernst de Geer.
Under inspelningen fick därför Asta Kamma August och de andra improvisera fram olika scener:
– Det var skönt, för det gjorde att vi kunde bortse från våra egna kritiska blickar och inte tänka på att någon sitter vid en monitor ...
– Och dömer ens insats?, fyller Ernst de Geer i.
– Ja precis, för filmen behandlar ju ett ämne som skam och vad som händer när någon inte håller tillbaka socialt. Det var svårt, men väldigt befriande att spela Vera, säger Asta Kamma August.