Satsningar på skolan viktigt för att förhindra brott
Om det saknas vuxna för att ta hand om barnen i skolan händer det något med barnen, skriver Ingela Svensson (V).
Skola. Landets kommuner är enligt lag skyldiga att bedriva brottsförebyggande verksamhet. Varberg har anställt en samordnare av sin brottsförebyggande verksamhet. Det gläder naturligtvis en före detta åklagare!
Här är fyra viktiga åtgärder för att förebygga kriminalitet:
Satsa på skolan, öka antalet vuxna
Stötta barn och föräldrar i trasiga familjer
Satsa på fritidsverksamheter med goda värderingar och förebilder
Satsa på att behandla psykisk ohälsa bland ungdomar
Vi har inte någon direkt våldsam gängkriminalitet i Varberg. Men vi har kriminalitet bland ungdomar. Satsning på skolan är ett av de viktigaste instrumenten i det brottsförebyggandet arbetet.
Samhället är beroende av kvaliteten på våra skolor; där barnen får utbildning byggs – eller raseras – deras tillit till samhället. Om skolorna inte fungerar är det naturligtvis inte barnens fel, det är de vuxna beslutsfattarna som brister i konsekvensanalys, som inte sköter sig.
Om det saknas vuxna för att ta hand om barnen i skolan händer det något med barnen. De som har svårt att sitta still, de sitter inte still. De lyssnar inte på lärarna. De lär sig inget. De förlorar kontroll över sina ostyriga barnkroppar, de
ränner runt och ställer till kaos med tingen, med de andra barnen och med de vuxna i skolan.
Då, trots att pedagoger vet att oredan beror på bristen på vuxna, riktar skolpersonalen sina upprörda känslor mot barnen; det är ju barnen som bråkar! Vad annat kan de göra? Men vad gör det med barnens tillit till samhället?
Helt nyligen hörde jag en historia av en grundskollärare i en skola i Varberg; en skola med rykte som en av de bättre i kommunen. Av ekonomiska skäl hade en resursperson på heltid för en elev med stora svårigheter att sitta still dragits in. Nu satt barnet inte still alls, lärde sig inget, störde och drog ofta med sig de andra eleverna. Samtidigt var två lärare långtidssjukskrivna utan att vikarier anställdes. I stället måste övriga lärare ta hand de sjukskrivna lärarnas elever. Dessa ännu friska lärare stressas till gränsen av sin hälsa när de kämpar med att hålla ordning på alltför många elever, varav flera med svårigheter att sitta still.
Någon påpekar snusförnuftigt att föräldrarna borde ta större ansvar. Men skolan ska lära barn, inte deras föräldrar. Dem får man ta som de är!
Låt oss hoppas att samordnaren av brottsförebyggandet kan göra något åt kommunens budget!
Ingela Svenson (V) fd åklagare