Helena Storckenfeldt: Förbud att elda slår gnistor över partigränser

Visste du att det numera är olagligt att elda trädgårdsavfall i Sverige? Oavsett hur stor din fastighet är eller hur dina förutsättningar ser ut får du inte längre lov att elda något biologiskt trädgårdsavfall som genereras på din mark. Alla grenar, pinnar, stormskadade träd, döda buskar och gamla julgranar ska samlas in och hanteras av kommunen. Enligt Naturvårdsverkets tolkning av EU:S avfallsförordning ska ”den som har bioavfall sortera ut detta och förvara det skilt från annat avfall”. Man ska prioritera materialåtervinning eller annan behandling som ger likvärdiga eller bättre miljöeffekter än materialåtervinning.

Vid en första anblick kan man tycka att det låter bra. EU behöver bli mer cirkulärt. Det hade säkrat råvaror, gjort oss mer resilienta och bidragit till att minska utsläppen. Återvinning ska prioriteras i avfallshantering. Avfall är trots allt en resurs i sig. Men att Naturvårdsverkets tolkning landar i att alla hushåll som företag, oavsett storlek, omfattas av ett totalt eldningsförbud upprör nog inte bara mig. Det råder bred enighet mellan riksdagspartierna i frågan.

Det här är ett av många exempel på hur Eu-förordningar, som haft goda intentioner, slår helt fel när svenska myndighetsjurister får lägga sig i. I Sverige är det riksdagen som stiftar lagar och myndigheterna som tillämpar dem. Det är det som utgör kärnan i den svenska maktdelningsläran.

Vi är alla överens om att den offentliga makten tillhör flera parter som inte ska påverka varandra mer än nödvändigt. Det ligger på regeringen och riksdagen att fatta tydliga beslut så att våra myndigheter kan tillämpa besluten i enlighet med de framröstade partiernas vilja. Men den svenska myndighetskulturen verkar i stället gå ut på att tolka beslut så långtgående som möjligt. Man bortser dessutom allt för ofta från dess praktiska inverkan på svenska medborgare. Medborgarperspektivet tycks vara helt bortglömt i Myndighetssverige.

Varken riksdag eller regering har heller möjlighet att tillrättavisa Naturvårdsverket för denna vansinniga tolkning av avfallsförordningen. Ministern har ett verktyg – regleringsbrevet. Dokumentet som ska styra myndighetens förfarande. Ministern kan alltså skriva in att myndigheten inte ska övertolka förordningar men mer detaljerat än så hade uppfattats som ministerstyre – vilket är olagligt i Sverige.

Den svenska myndighetskulturen verkar i stället gå ut på att tolka beslut så långtgående som möjligt.

Jag är övertygad om att Sveriges myndighetsjurister gör sitt yttersta för att tolka lagarna så korrekt som möjligt. Men det är oacceptabelt att så lite hänsyn ges konsekvenserna för svenska hushåll och företag. Sveriges myndigheter bär ett tungt ansvar att tolka och implementera Eu-lagstiftning utifrån svenska förutsättningar. Vi kommer inte vinna några guldstjärnor för att vi inför EU:S tuffaste regelverk och ett generellt förbud mot att elda i Sverige. Det riskerar bara förtroendet för EU, för politiken, för svenska myndigheter och svensk lag.