Berntsson jublade högst när Wic vann första kvalmatchen
När Warberg IC vann kvalmatch ett i bäst av tre var det många välkända namn som hamnade i målprotokollet – men också ett par mindre flitigt förekommande. – Vi har skapat oss en fördel nu, men måste fortfarande komma upp i två vinster, säger Markus Berntss
Lerum hade precis klarat av ett numerärt underläge men Warberg hade momentum och tryck. Markus Berntsson var inne i ett byte och tog några kliv upp i planen. Han bröt sig fram och fick läge för skott.
– Jag tror vi vann bollen i försvaret och kontrade. ”Fille” (Erheden) håller undan sin kille ganska bra.
Jag får bollen i andravågen. Det var bara att träffa rätt i målet. Inte mycket att orda om. Lågt i bortre funkar alltid, säger Markus Berntsson.
Efteråt hoppade han högt i luften, i ett försök till målgest.
– Klart det blir extra känslor när det är mot min förra klubb. Det kanske kommer mera, säger Berntsson som spelade i Lerum mellan 2019 och 2021.
Hans mål kom med tre minuter och 26 sekunder kvar av andra perioden och betydde 5–1-ledning och tog lite musten av laget som i serien kom trea efter Warberg.
– Roligt för dem att komma till sitt första kval i historien, men man har inga känslor så, det är bara köra på oavsett vilka som står på andra sidan.
Warberg var det klart bättre laget och ledde med 3–0 efter halva första perioden. Det började med Rikard Erikssons frislagsmål efter 22 sekunder, fortsatte med Joel Birgerssons delikatess när han gav Pontus Reinholdssons briljanta passning extra fart. Sedan ljöd Pitstop Boys ”Super-max” i högtalarna och det brukar betyda att Max Källerteg är i måltagen.
– Att leda med 3–0 kan både vara en för- och nackdel, men jag tycker vi fortfarande har lugn och spelar fin innebandy. Vi stressar inte upp oss, säger Markus Berntsson.
Arvid Vonks nolla sprack i slutet av perioden när ex-warbergaren Oscar Eriksson Elfsberg sköt lågt, ett skott som annars stabile Wic-målvakten såg sent.
Det hettade till ibland, men kanske inte så mycket känslor som förväntat. Noterbart var väl Joakim Fors brösttackling på mittplan som träffade Max Källertegs käke. Han såg halvgroggy ut men kunde spela vidare.
Markus Berntsson blev själv vräkt över sargen i första perioden, men
fick genast en hjälpande hand – av en Lerumspelare.
– Det var väl lite gnabb på uppvärmningen, men annars ganska snällt, säger Berntsson.
När Mattias Kongstad, som huserade i tredjefemman, satte 6–1 i början av tredje perioden jublade publiken, 888 till antalet – och själv knöt han näven och såg ut att njuta efter alla skador.
Då var slaget redan förlorat för Lerum som ändå valde att spela med sex utespelare och utan målvakt merparten av perioden. Morics Krumins var den enda som rullade i tomt nät men sista ordet fick hemmakillen Zeb Johnsson – med ett iskallt straffmål.
– Jag försökte få ögonkontakt med ”Asta” (tränaren Johan Astbrant) att jag var sugen, men trodde inte jag skulle få ta den, säger Zeb Johnsson som efter dragshowen pillade in en backhand under armen på målvakten.
– Jag har gjort den på Vonk några gånger.
På läktaren satt hela kompisgänget.
– Alltid kul att de stöttar, de är ofta med på bortamatcherna också. Skönt att ha de här.
Johnsson är fostrad i klubben och hoppas att det här är Warbergs år.
– Det är det har man gått och väntat på. Jag hade dubbellicens det året som A-laget åkte ur. Sen torska tre kval på det, suckar han.
– Det betyder ju mycket eftersom man spelat här sen man var fem, sex år, säger Zeb Johnsson.
Vad känner du inför nästa match i Lerum?
– Varje match lever sitt eget liv. Det är bara att ställa om, på torsdag är det 0–0.