Fakta: Igor Krulj

Spelarkarriär

• 1993-2007 IF Leikin, Halmstads BK • 2008-2010 Ängelholms FF • 2010-2011 SV Wilhelmshaven (Tyskland) • 2011 IS Halmia •

2012 Qviding FIF

Tränarkarriär

• 2013-2015 Varbergs Bois (assisterande tränare, U21-tränare, akademiansvarig)

Resultat: 13:e, 8:a och 5:a i superettan.

Kommentar: Första året var ett överlevnadsår. Hade vi inte vunnit kvalet mot Oddevold hade jag fått sparken, i stället fick jag en heltidstjänst. Därefter byttes Halda Kabil ut mot Jörgen Wålemark och trots att vi båda var ganska gröna i tränaryrket lyckades vi stabilisera Bois i superettan.

• 2016 Tvååkers IF (huvudtränare)

Resultat: 12:a i division ett Södra (nedflyttning). Kommentar: Vi ökade träningsdosen rejält och började plocka in ett lite spelare utifrån samtidigt som vi ville behålla den lokala prägeln på laget. Det var en bra miljö att vara i. Resultatmässigt var det sådär, vi åkte ur med någon enstaka poängs marginal, men jag tror det året gav Tvååker vetskapen om vad som krävs på den nivån.

• 2017-2019 Halmstads BK (först assisterande tränare, sedan huvudtränare)

Resultat: 15:e i allsvenskan (nedflyttning), 5:a i superettan, 6:a i superettan (sparkad efter sex omgångar). Kommentar: 2017 startade jag i gång försäsongen med Tvååker. Ett par månader senare var jag allsvensk huvudtränare för min hemstads stora klubb. Jag såg fram emot att jobba med en så rutinerad tränare som Janne Jönsson, men tyvärr blev han bara kvar i några månader. Plötsligt var jag huvudansvarig och det var väldigt speciellt, särskilt eftersom som det var i min egen stad.

Första matchen var otrolig. Att få stå där på Örjans Vall som huvudtränare för HBK var riktigt mäktigt, men ju längre tiden gick desto mer naturligt blev det. Efter ett tag märker du dock att det är på gott och ont, det är kanske nästan värre för dig. Du har din familj och alla dina vänner i staden, du känner till hur allt fungerar och så vidare. Det är inte bara av godo.

Jag är stolt över att jag satsade på unga, egenfostrade spelare. 2017 snittade vi över en poäng per match när jag var huvudtränare, men åkte ändå ur. 2018 strukturerade vi om en hel del i klubben och då var vi nog inte tillräckligt öppna med vad vi gjorde. Vissa matcher var tio av elva spelare fostrade i HBK, varav merparten var väldigt unga. Trots det hade vi en topp tre-placering fram till omgång 24, då vi sjabblade till det i två matcher och blev omsprungna.

2019 kände jag redan på förhand att vissa saker kokades i bakgrunden. Jag visste att saker skulle ske vid minsta lilla motgång för oss. Vi började superettan svagt och efter fem matcher fick jag reda på att den sjätte matchen skulle bli min sista.

• 2020-2022 Örgryte IS (sportchef)

Resultat: 12:a, 8:a, 13:e (sparkad efter fem omgångar) i superettan.

Kommentar: Jag ville återigen jobba för att ge egna spelare chansen. Vi fick till försäljningar som vi inte fått tidigare och började leta spelare mer lokalt. Jag vill ändå hävda att Göteborg med omnejd är tillräckligt stort för att Öis i superettan inte ska behöva värva så mycket utifrån.

Skillnaden där är att det blåser lite snabbare än vad det gör i till exempel Varbergs Bois, där det nästan aldrig blåser. Som sportchef i en sån förening har du stort mandat, men inte allt mandat. Det blev förändringar på vissa poster som jag tyckte att det skulle förändras på, men även på vissa poster där jag inte tyckte att det behövdes. Jag skulle kalla det tredje året för ett panikår i Öis. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad som hände. Bara det året var det tre olika huvudtränare, två assisterande tränare som lämnade, jag fick lämna som sportchef...jag vet inte, det var för mycket. I slutet av dagen är det spelarna som spelar matcherna, ibland tycker jag att man överdriver tränarens roll.