Årets sämsta film kan vara här
Godzilla x Kong – New Empire
Regi: Adam Wingard
Med: Rebecca Hall, Dan Steves, Brian Tyree Henry m fl
USA, 2024 (115 min)
Den senaste filmen om Godzilla och King Kong går att kalla oblyg.
Vid ett tillfälle rider en enorm apa på en isdrake genom luften. I handen bär han en glödande flintyxa.
Vid ett annat tillfälle slåss en muskulös reptil med en förhistorisk larv. Slagsmålet sker under en glaciär i Antarktis, varför framkommer inte.
”Godzilla x Kong” rymmer nästan allting du kan tänka dig. Märkliga vidunder, ett ädelt stamfolk. En australiensisk herre i tropikskjorta. (Dan Stevens) En korthårig professor med klokskap som främsta ledord. (Rebecca Hall)
Här finns flygödlor med åtta vingar och sexton ögon. Här finns en arg skotte, med ovanligt rektangulärt huvud, som äts upp av ett träd. Här finns nya världar och gamla myter.
Detta är som att bevittna ett matinéäventyr, men förgiftad av en bunke mullbär. Detta är alla dina fantasier från barndomen, besannade och förstörda.
Handlingen är både lätt och svår att summera. En liten flicka ser i syne, och ritar ockulta symboler på sina skolpapper. Dessa symboler visar sig vara vibrationer.
Sex utvalda medborgare, bland annat professor Ilene Andrews, företar sedan en resa till jordens inre. Världen måste räddas, King Kong får en tandprotes. Vänskaper sätts på prov. Möjligheter till hjältemod uppstår.
Men bry dig inte om detta. För allt handlar bara om en sak: stora djur som gör oförsiktiga saker. Stora djur som hoppar atletiskt eller rider på varandra. Eller stora djur som sprutar. Godzilla pumpar grön elektricitet genom munnen. En gräddvit dinosaurie äntrar handlingen, och vrålar ur sig violett is.
Alla dessa överdrifter skulle kunna vara godtagbara, eller rent ut sagt underhållande. Men filmens hantverk känns samtidigt märkligt kärlekslöst. Manus är så frustrerande att du utvecklar struma och IBS. Grafik och specialeffekter kommer utan precision – ibland ser Godzillas ansikte ut som ett mögligt stenröse.
Endast en sekvens i ”Godzilla x Kong” är behjärtansvärd. King Kong påträffar då en liten apa i ett skogsbryn. Hans dadelbruna ögon blir mjuka, kamratskap uppstår nästan direkt. Den lille apan följer honom, med trogna steg, genom den fult animerade djungeln. Men denna relation ges alltför lite utrymme.
Framför allt får vi två timmars brutalunderhållning. Två timmar av eld, ljud och blixt. Till sist återgår du till att vara ett litet barn igen. Du är helt vit i huvudet. Hjärnan känns som en uppsprängd kasslergratäng. Kanske är du fri.
Har vi redan nu bevittnat årets sämsta film? Det är sannolikt.
Titta hellre på:
”King Kong” (Peter Jackson, 2005) ”I am legend” (Francis Lawrence, 2007) ”Godzilla minus one” (Takashi Yamazaki, 2023)