Covid tog Fridas luktsinne: ”Det har varit lite av en sorg”
Frida Markendahl har aldrig känt doften av sin tvååriga dotter, märker inte när hon luktar svett och har helt slutat med parfym eftersom alla luktar illa. Hon hör till de tusentals svenskar som fortfarande inte fått tillbaka luktsinnet, fyra år efter covidutbrottet.
Doften av nybryggt kaffe fyller köket i radhuset i Billdal. Frida Markendahl häller upp i blåblommiga koppar.
– Första halvåret efter covid kunde jag inte dricka kaffe alls, det smakade helt vidrigt.
Nu har jag liksom vant mig igen, men det luktar fortfarande inte alls som förut. Den där mysiga doften av att någon smugit upp och satt på kaffet till frukost kan jag sakna.
Frida hörde till dem som insjuknade på våren 2020, och hon fick rejäla symptom: svårt att andas, feber och ont i kroppen. Då var det ”nya coronaviruset” fortfarande något nytt och skrämmande som man inte visste så mycket om. Rapporterna om att många förlorade lukt och smak kom dock tidigt.
– När jag märkte att lukt och smak försvann blev jag inte orolig alls egentligen, det var ju så vanligt och alla verkade få tillbaka det ganska snabbt. Men sen insåg jag att det verkade bli mer långdraget för mig.
Hennes man, som blev sjuk ungefär samtidigt, fick tillbaka luktsinnet efter någon vecka.
För Frida tog det betydligt längre tid att överhuvudtaget börja känna lukter igen. Dessutom märkte hon att de lukter hon kände hade förändrats – paprika luktar kemiskt, parfym som hon tidigare gillade luktar äckligt. Många lukter känner hon fortfarande inte alls – som kroppslukter.
– Jag brukar fråga min man ibland om jag luktar svett, för det känner jag inte längre. Jag kan inte känna hur han luktar heller och det är väldigt tråkigt, man förknippar ju människor väldigt mycket med lukter även om man kanske inte alltid tänker på det.
I babymonitorn som står på köksbänken hörs ljudet av en liten person som har vaknat, och Frida går upp på övervåningen för att hämta tvååriga dottern Alice. Medan hon mornar sig stryker Frida henne över ryggen och ger henne små pussar i hårbotten.
– Hennes doft har jag aldrig känt, jag vet inte alls hur hon luktar. Det har varit lite av en sorg, framförallt i början. Föräldrar pratar ju ofta om den speciella doften av nyfödd bebis och jag var orolig att anknytningen till henne skulle påverkas. Så har det som tur är inte blivit, men det är klart det skulle vara härligt att få känna hennes doft.
Frida är långt ifrån ensam, berättar Johan Lundström som är professor i psykologi och forskar på lukt på Karolinska institutet. I studier har man sett att en dryg fjärdedel av de som smittades i första covidvågen fortfarande hade besvär med luktsinnet två och ett halvt år senare, och att kring fem procent av dem hade grova besvär.
– Det blir ganska många människor. Det som framförallt stannar kvar länge är parosmier, att lukter blir förvrängda. Och det är fortfarande ett antal människor som får parosmi av covid även nu när vi är vaccinerade, så det är svårt att veta hur
många som går omkring med de här besvären. Men troligen fler än vi tror.
Många av dem som lever med nedsatt luktsinne upptäcks nämligen inte eftersom de inte själva inser att något har förändrats.
– Människor har generellt otroligt dålig medvetenhet om sitt luktsinne. Om någon säger till dig att de ”har jättebra luktsinne” så kan du nästan utgå ifrån att det är bullshit. Folks självskattning har i stort sett inget samband med hur bra de presterar på lukttester, säger Johan Lundström.
Han var med och startade den nya luktmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i samband med pandemin.
Där träffar man i stort sett varje vecka patienter med så kraftiga problem med parosmi – att lukter blir förvrängda – att de önskar få en sond inopererad i magen för att få i sig näring. Personer med allvarlig parosmi kan nämligen få väldigt svårt att äta.
– De har det allra värst. Ofta har de levt på vitt bröd doppat i olivolja eller ren pasta, för att mat börjat smaka vidrigt. Vanlig mat kan börja smaka kräks eller bajs. Många av dem är deprimerade och har självmordstankar.
Även för dem med mildare besvär, som ofta alltså inte ens är medvetna om det själva, kan tillståndet få stora konsekvenser för ätandet. När luktsinnet fungerar sämre kompenserar man ofta på andra sätt eftersom det framförallt är grundsmaker man känner.
– Personer med luktnedsättning är i högre grad överviktiga. Man förändrar sin kosthållning för att få känna någon smak, och det gör man då genom att öka på fett, socker och salt. Ofta även friterad mat eftersom det ger den här krispiga känslan i munnen.
Med andra ord är det kanske inte helt optimalt för folkhälsan att vi nu fått fler personer med luktstörningar till följd av covid.
– Ett potentiellt långsiktigt problem skulle kunna vara att vi får en ökad frekvens av övervikt och följdsjukdomarna som kommer med det.
Finns det då någon hjälp att få för de som tappat eller fått förändrat luktsinne? Johan Lundström och hans forskarkollegor arbetar för fullt med den frågan. Det man i dag erbjuder är luktträning där man uppmanas att lukta på olika dofter under 20 minuter två gånger om dagen och reflektera över vad man känner. Det ger bra effekt för många om man håller i träningen över tid, men har problemet att folk helt enkelt inte gör det.
– Min sambo tappade luktsinnet under en period, och hon sket i luktträningen efter bara ett par dagar. Då bor hon ändå ihop med en luktforskare, säger Johan Lundström med ett lätt uppgivet skratt.
Försök med luktträning där man i stället får ett litet inlägg i näsan som sprider doft, har dock visat sig vara lättare att få folk att genomföra och fortsätta med över tid. För dem med felkopplade luktsinnen testar man också just nu Kbt-behandling.
– Vi vill undersöka om man kan träna om luktsinnet, där vår tanke är att långvarig parosmi är lite som posttraumatisk stress. Det blir en inlärd aversion över tid, som när man undviker viss mat i åratal efter en matförgiftning eller en kraftig fylla. Det pågår en hel del forskning på det här och vi hoppas kunna hitta bra hjälp för de som är drabbade.
Frida Markendahl har förlikat sig med att hennes luktsinne är förändrat, och försöker tänka att det finns värre saker man kan drabbas av.
– Det är inte hela världen, men om det kom ett botemedel skulle jag naturligtvis ta det direkt. Det vore roligt att kunna njuta av mat som innan, och att känna lukten av mina nära.