Våra myndigheter är tyngda av administration och byråkrati
Vår erfarna generation längtar tillbaka till folkhemstiden med bondförnuft, hederlighet, enkelhet och ärlighet, skriver Alf Hjerström.
Myndigheter. Jag nåddes för en tid sedan av det glädjande beskedet att Trafikverket skulle spara 600 miljoner kronor genom omorganisation och effektiviseringar. Friställda medel skall då användas till de åtaganden, som myndigheten i långa tider försummat att hålla i tillfredsställande skick.
Efter några dagars grunnande mindes jag notiser och inslag om att regeringen inte har koll på hur många myndigheter de avlönar. Jag har tidigare uppmärksammat all kritik mot administration och byråkrati, som under decennier brett ut sig i myndigheter på alla nivåer.
Min svärfar var lanthandlare, uppfinnare och affärsman. Han var bygdens starka man i andra generationen. Han var samtidigt med i Skattebetalarnas förening. Jag hade ofta möjlighet att samtala med honom om ekonomi, politik och samhället i stort. Samtalen tog slut 1985 på grund av hans frånfälle och jag saknar dem mycket. Han var i USA och förutsåg tätorternas stora handelscentrum utanför citykärnor. Hans dröm om privata flygande farkoster för att minska bilköer och utsläpp har ännu inte förverkligats.
Vi var överens om det mesta och återkom ofta till Gustav Möllers riktmärke att ”varje slösad skattekrona är en stöld från folket”. Redan då såg vi att administration och byråkrati växte på alla håll i kapp med skattekraften. Under åren 1976–1999 såg jag som politiskt engagerad såväl i kommunal budgetberedning och landstingsstyrelse, hur chefer och mellanchefer, nya titlar och befattningar, nya kontor och verksamheter ökade i antal. Det skedde oavsett regering och politiska makthavare. Allt skedde i en uppenbar politisk konsensus.
På 80- och 90-talet tog det fart ordentligt. Då avreglerades mer och mer, offentliga verksamheter privatiserades eller bolagiserades, allt i syfte att med marknadskrafter effektivisera och skapa tillväxt. Korruption, löpande räkningar, ”många händer, flera kockar”, ingen samordning, brister i riskanalys, upphandling, utvärdering, kontroll och revision blev alltmer legio. Skatteintäkter drogs medvetet ned för att minska skattetrycket för en del och drastiska besparingar inom välfärden för andra gjordes för att stabilisera statens finanser.
Resultatet börjar märkas med allt större klyftor, allt fler lever i utanförskap, våldet och gängen breder ut sina revir och regeringen håller inte koll på antalet myndigheter. Det har kanske inte någon regering gjort sedan Erlanders första dagar, då de satt fem personer på kansliet. Och inget ljus syns ännu i tunneln. Och vem kan städa bordet efter det långa tabberaset?
Någon kanske tycker att jag målar f-n på väggen. Men jag vill sätta på väckarklockan. Grävande journalistik, Riksrevisionen och visselblåsare ersätter politikers uppföljning av beslut, lagar och förordningar. Social oro jäser under ytan och regeringen tänker ”långsiktigt” och låter allt vara till dess. Jag är gammal vorden och vår erfarna generation längtar tillbaka till folkhemstiden med bondförnuft, hederlighet, enkelhet och ärlighet. Vi vill att alla ska ha det bra, att alla får fred, frihet och demokrati. Punkt!
Alf Hjertström, 91 år