Nya Holmer har koll på farsan – men fokuserar på nuet
Mikael Holmer var en gång främste målskytt genom tiderna inom svensk innebandy. Nu har sonen Filip tagit över – fast med en annan verktygslåda. – Filip är mer komplett än vad jag var. En tvåvägsspelare som sliter i defensiven, säger Mikael Holmer och tillägger: – Och betydligt bättre tränad.
På Hästhagavägen i Varberg står villorna tätt på rad. Plötsligt syns ett rött hus med en större gräsmatta omkring sig än de andra. I trädgården finns en liten damm.
– Som mest har vi haft tolv guldfiskar. Nu är det bara sju kvar, säger Mikael Holmer.
I familjen Holmer ingår också mamma Angelica och lillebror Max. Alla fyra är hemma vid besöket. Plus ett gäng katter.
– Det är påsklov fram tills på måndag. Sen åker jag till Sundsvall på tisdag och blir kvar onsdag och torsdag. Sen får vi se om det blir en eventuell match fyra också, säger Filip Holmer och syftar på Warberg IC:S avgörande Ssl-kval mot Sundsvalls FBC.
Hur fixar du skolan under kvalet?
– Jag har lätt för mig i skolan. Sen får man ta hem extra böcker. Jag vet ju att vi åker buss till första bortamatchen...
I sommar fyller han 19 år och är därmed yngst i truppen. Han debuterade i a-laget vid 16 års ålder och blir kvar i Warberg IC i minst två år till.
– Han är ju myndig, så han bestämmer nästan det mesta själv, men det är klart vi diskuterade, säger Mikael om att grabben förlängde sitt kontrakt.
När Wic slog ut Lerum i första kvalet var Filip Holmer på hugget och assisterade fram Mattias Kongstad och gjorde själv det viktiga 3–0.
– Skönt att få sätta dit det målet! Jag kände att jag inte fick till det i första matchen, men i andra så lossnade det för oss i tredjefemman, säger Filip Holmer.
Han jublade framför supportrarna. I klacken fanns Mikael.
– Man är ju sjukt nervös! Jag tränar U16-killarna (med Max Holmer i laget) som ska till Växjö i helgen (Sm-slutspel). Där kan man ändå påverka lite, här sitter man bara på läktaren. Sen har jag en fru som är lika nervös, erkänner Mikael Holmer.
Den trefaldiga svenska mästaren var målkung på sin tid. När Mikael avslutade sin karriär, en första gång 2007, hade han gjort 385 mål i högsta serien – vilket då var rekord. Det blev några till året efter i en comeback och totalt 393.
– Ingen kan ta ifrån mig att jag var först i Sverige att nå 300. Jag fick till och med en tröja med ”300” på. Det är väl det enda jag kan skryta med.
Har du fått höra om det här, Filip?
– Man har ju sett vilka som gjort mest poäng och sett att han är där, men det är inget man hört från honom själv.
Från källaren hämtar Mikael tre klippböcker med artiklar som frugan satt ihop. Sedan finns ju dvd:n ”Once in a timelife” bevarad. En felsägningstitel som beskriver en av guldresorna.
– Det är en film vi kollat på några gånger, säger Filip.
– Vi kör den varje fredagskväll! skojar farsan.
Holmer den äldre värvades till dåvarande Wic-85 året efter klubbens historiska första Sm-guld 1998, från just Sundsvall.
– Wic var ju nära att åka ur och redan vid jul ville de värva mig, Magnus Näsman och Michel Kamerer som en paketlösning, men Sundsvall släppte oss inte, minns Mikael.
Och vem tränar Sundsvall i dag? Jo, Magnus Näsman.
– Jag får väl se om jag kan gå ner och snacka med honom efter någon match.
Innan Filip tog klivet upp i a-laget tränades han av sin pappa.
– Man får skilja på att det är min tränare och inte min pappa. Sen har det varit skönt att kunna diskutera när man kommer hem.
Har du varit hårdare som tränare mot dina barn, Mikael?
– Jag försöker vara rättvis, men jag är nog tuffare mot mina söner än andra spelare. Sedan har vi det så inom ledarstaben att man tar inget med sitt eget barn, om det skulle vara något får en annan ledare ta det.
– Jag tycker vi har hyfsad samsyn. Båda är vinnarskallar. Frustrationen när man verkligen vill vinna, men så förlorar man med en boll. Det känner jag igen hos Filip.
Genom åren har Holmers tränat extra i Sparbanken Wictory Center.
– När de var mindre åkte man upp till hallen och nötte passningar och avslut. Jag kunde hänga upp en väst i målet för att de skulle kunna sikta bättre, säger Mikael.
Sedan har Filip, förstås, tränat mycket på egen hand. Under covid skaffade han sig mer muskler på gymmet.
– Där har du verkligen haft disciplin och tränat extra. Jag var lite mer bekväm...
Filip trycker på lagkemin som en nyckel i kvalet.
– Förut i kvalen byttes det runt i femmorna. Nu har vi mer ett ryggmärgsbeteende. Det är det här vi ska göra oavsett vad det står i matchen.