Per Colliander: Har jag börjat tappa greppet?

Jag har blivit lurad! Det finns bedragare överallt, men de flesta av dem använder sig på det ena eller andra sättet av internet. Mitt misstag var att vara för snabb, inte titta efter vad jag klickade på. En bil stod parkerad på vår uppfart, men på Transportstyrelsens hemsida hänvisas till möjligheten att sända ett sms till ett visst nummer, för att direkt få svar om vilken person som kan kopplas till fordonet. Då går det att kontrollera om det har på platsen att göra. Allt var som det skulle, inget skumt med den bilen, den fick gärna stå där en stund.

Det som inte var som det skulle, var att Transportstyrelsens hemsida av någon anledning länkade till ett företag som inte var Transportstyrelsen, inte hade med myndigheten att göra. Fråga mig inte hur det gick till, det kan också ha varit mitt misstag. Men jag borde ha anat oråd, då jag inte kände igen designen. Men för en gångs skull var jag snabb i handling. Som varande lat och långsam, är inte detta vanligt. Transportstyrelsens svar på sms:et är gratis. Här debiterades jag närmare 60 spänn. Jag gissar att skumraskföretagets debitering är väl uträknad. På sidan som dök upp fanns givetvis ingen upplysning om kostnaden, men gissningsvis är det få som orkar bråka om 60 kronor. Vore summan en tusentapp, kom saken i ett annat läge. Bara att bryta ihop och gå vidare, alltså.

Nåväl, händelsen fick mig att fundera på om jag har tappat greppet. Bedragare brukar oftast ge sig på äldre människor – och i alla fall unga människor anser att man vid 65 år är gammal. Föreställningen är, bland dessa yngre, att de äldre bara intresserar sig för Bingolotto, dragspel och gräddtårta. Okej, gräddtårta är inte så dumt.

Nu kan väl knappast länken till skumrasksidan veta vem som klickar på den, men kanske är det så att jag faktiskt håller på att gå i barndom, som det förr lite fint hette om dem som inte längre hänger med på grund av ålder. Men eftersom det numera är så populärt att vara ung och frisk, kanske det inte är så illa att gå i barndom. Tänker man sig att tidsperspektivet är ungefär detsamma som när man gick mot ålderdom, så är jag om cirka 30 år åter på en 35-årings nivå. Då kan jag börja röja, bestämma och vara självsäker igen. Få vilket jobb som helst, särskilt ett sådant som borde vara vikt åt någon äldre, med djupare kunskap och längre erfarenhet. Men redan vid fyrtio jämnt, är man ett skämt. Och högre opp, så åker man väl på en propp, som Hasse & Tage sjöng.

Ett litet problem finns dock i denna uträkning, som ändå är så bra för oss som inte gillar dragspel. (inget ont om dragspel, smaken är som baken) Jo, problemet är att om man är 65 år, måste man bli hundra för att bli 30. Visserligen blir allt fler 100 år, men det kanske inte är att räkna med. Och att bli 45 vore ingen mening. Då är man redan iskall, i alla fall på arbetsmarknaden Och å andra sidan igen, vem fasen vill arbeta? Nä, för min del ger jag fasen i att börja räkna baklänges, hur virrig jag än må bli. Till och med dragspel och Bingolotto framstår som ett bättre alternativ än en återvändo till ekorrhjulet.

"Men eftersom det numera är så populärt att vara ung och frisk, kanske det inte är så illa att gå i barndom.