Erika Sjöwall: Vem vill ha min gråa sörja?

Mina matlådor består alltid av rester. Jag kan självklart laga lite extra mycket av en maträtt så den också har möjlighet att bli en eller två matlådor, men jag lagar aldrig mat enbart för att ta med mig till jobbet. Jag är inte alltid så stolt över mina matlådor. Ibland räcker inte resterna och jag fyller ut med något annat. Stekt potatis, brunsås och kokt ägg? Det får duga.

Jag är också väldigt dålig på att märka mina lådor innan de stoppas in i frysen. De kan innehålla allt från enbart kokt ris, en bit lasagne eller varför inte en räkfond, nedkokt efter en vild räkfrossa sommaren 2021. Det sistnämnda har jag med stor besvikelse fått erfara i samband med uppvärmning i mikro. På jobbet, alltså. Kokt ris är kanske inte heller en hit, men trots allt lite mer mättande än fond.

Vi gör den själva. Det är så enkelt. Min man brukar göra det tillsammans med barnen. Löken är förstås ekologisk. Arbetskamrat om sin lunch, en söndagsstek.

För ett tag sedan tog jag med mig en matlåda med fryst oidentifierbart innehåll som visade sig vara en tämligen grå maträtt. Då mindes jag att jag för länge sedan köpt gröna linser i tron att det var solrosfrön. Jag hade inte haft med mig läsglasögon till affären den gången och trodde mig därför se solrosfrön i påsen. Då användningsområdena för linser och frön inte är desamma, fick linserna ligga ifred ganska så länge i skafferiet. Men så en dag tänkte jag i all enkelhet försöka sno ihop en linsgryta. Röda linser i gryta är ganska så smidigt att göra, men gröna visade sig ta mycket längre tid. Resultatet blev en inte helt äcklig gråbrun geggamoja. Ingen skulle heller anklaga den för att vara supergod. Men bjudbar skulle jag inte kalla den.

När jag ätit en portion blev det ändå ganska så mycket över. Snål som jag är lade jag resterna i två matlådor och en av dessa råkade hänga med till jobbet.

Jag hoppades att jag skulle sitta ensam vid bordet i personalmatsalen, men så klart kom en kollega. Kollegan radade upp en liten burk med svartvinbärsgelé och en annan med färdigstrimlad isbergssallad (välsköljd). Huvudrätten låg i en egen liten mikrovänlig glaslåda med plastlock och bestod av söndagsstek, potatis och rödvinssås. Som grädde på moset toppades allt med lite picklad rödlök. ”Vi gör den själva. Det är så enkelt. Min man brukar göra det tillsammans med barnen. Löken är förstås ekologisk. Vi köper enbart ekologiska varor. Du kanske vill ha receptet?”

Även om man kanske inte alltid har grå linsröra med sig till jobbet, är det lätt att tröttna på sin egen mat. Men varför inte, någon gång då och då, byta lunch med en kollega? Sätt er tillsammans vid bordet med era uppvärmda medhavda matlådor. Ha kniv och gaffel och dricka placerat framför er. Och flytta helt enkelt din matlåda ett steg åt höger till den kollega som sitter bredvid. Vips har du en, kanske inte godare lunch, men mer intressant.

Frågan är väl bara hur glad kollegan till höger om mig blir över min gråa sörja.