Hallands Nyheter

Andersson redo för genombrott­et – med farsan som vaktmästar­e

- Karl Andersson karl.andersson@hn.se

Hundåren i Vinbergs IF, Ullareds IK, Tvååkers IF och på Falkenberg­s Ff-bänken är över. Nu är Anton Andersson redo för falkenberg­sfotbollen­s största målvaktsup­pgift. Vem som fixar straffområ­det? Pappa Glenn.

Det tidiga (förhandsti­ppade) toppmötet borta mot Ariana befann sig i ett känsligt skede. FFF ledde med 1–0, men fått en tveksam straff emot sig när klockan tickat upp på 60 minuter. Hemmalaget­s Anton Reuterskiö­ld klev fram och skickade bollen mot vänster. Sekunden senare fick han se hans namne i bortaburen slänga sig åt rätt håll och rädda straffen.

En viktig räddning för FFF, som därefter fredade sitt mål väl och punkterade matchen med ett 2–0mål. En ännu viktigare räddning för målvakten Anton Andersson, som fick visa att han har de där Tim Erlandsson­ska matchvinna­rkvalitéer­na som omgivninge­n (däribland underteckn­ad) efterlyst.

– Jag har inte haft problem med mitt självförtr­oende, men jag vet ju att många undrar och tänker kring vem som ska stå i år. Det värvades en målvakt (Gustav Molin) när jag var här och sen stack han. Då skrevs det om att ”förstamålv­akten försvinner” och att Tim hade försvunnit. På så sätt var det skönt att visa att den här nivån inte är något problem för mig. Sedan ska jag inte ljuga, det var extremt skönt att rädda en straff.

När vi sätter oss ner på ena avbytarbän­ken i Falcon Alkoholfri Arena har 27-åringen nått dit han siktat mot: förstaspad­en i stadens stora lag. Vägen dit har dock gått genom lokalfotbo­llens snåriga stig med start i Vinberg via Ullared och Tvååker innan han landade i FFF inför förra säsongen. Det finns kortare vägar att ta till eliten, men Anton har delvis valt en längre själv.

– När jag skulle välja gymnasium hade jag en hel del erbjudande­n. Jag tränade med FFF, Halmstad och IFK Göteborg, men bestämde mig för att jag ville spela seniorfotb­oll. Vi kommer aldrig få reda på om det var rätt eller fel, men det kändes rätt då, säger Anton, som inledde fjolåret som förstamålv­akt men blev förpassad till bänken när Tim Erlandsson återvände från sin korsbandss­kada.

– Jag lärde mig jättemycke­t av Tim och vi kom varandra nära, men det är klart att man inte var jättenöjd. Jag tyckte att jag hade gjort det stabilt under våren och tyckte inte att jag hade spelat mig ur elvan direkt, men sedan när jag såg honom spela förstod jag att det var helt rätt. Att han gick till HBK i allsvenska­n säger väl allt. Det var bara att lyfta på hatten och pusha honom resten av det året.

Till den här säsongen värvades Gustav Molin in från Gif Sundsvall, men lämnade överraskan­de bara en dryg månad senare. – Det var väldigt, väldigt konstigt. Vi märkte ingenting av det utan han kändes motiverad och jag var motiverad att förpassa honom till bänken. Rätt vad det är får vi ett meddelande i What’sapp-gruppen om att han ska lämna. Jag blev lika chockad som alla andra.

Kände du att det cementerad­e din plats i elvan?

– Det vet jag inte. Jag har stor tro på mig själv och kände att jag bara skulle ha platsen det här året oavsett om han var här eller inte. Jag har fortfarand­e konkurrens av en duktig målvakt som har haft en del skador. Gustav Lillienber­g flåsar mig i nacken, så vi klarar oss bra utan Molin.

Mitt i intervjun traskar en av vaktmästar­na på Falcon Alkolholfr­i Arena förbi. Inget speciellt med det, tänker ni kanske, tills ni hör att planskötar­en är Antons pappa Glenn.

– Jag brukar fråga Anton hur laget känner kring planen och så där, men det brukar inte vara mer än så. Oftast är de rätt nöjda, säger Glenn, innan Anton fyller i:

– Ibland kan det komma en del gliringar från laget. Oftast ser den dock så fin ut att de har inte så mycket att anmärka på.

Glenn menar att Antons förståelse för sin pappas yrke märks.

– Ibland ser man målvakter trampa till straffpunk­ter och liknande, för att försvåra för motståndar­e, men det gör ju inte Anton, säger pappa Andersson och kilar vidare då det finns mer saker att hinna med i arbetsdage­n.

För Anton har den precis tagit slut och nu ligger allt fokus på lördagens bortamatch mot Jönköping Södra – matchen mellan de två klart största föreningar­na i serien.

– Rent publikmäss­igt är det absolut en stormatch. Sedan har jag dålig koll på hur bra de har fått ihop allt, de har ju byggt om laget en hel del sedan de åkte ur superettan förra året. Förhoppnin­gsvis kan vi tysta arenan och plocka med oss tre poäng hem, säger Anton.

FFF får tillbaka Linus Borgström från avstängnin­g, men får klara sig utan fotskadade Gabriel Johansson.

 ?? BILD: HÅKAN JOHANSSON ?? Anton med sin pappa Glenn, som var tränare för sin sons pojklag i Vinberg. ”Jag spelade en del som utespelare fram till 15 års ålder, men sedan var det dags att bestämma sig”, säger Anton.
BILD: HÅKAN JOHANSSON Anton med sin pappa Glenn, som var tränare för sin sons pojklag i Vinberg. ”Jag spelade en del som utespelare fram till 15 års ålder, men sedan var det dags att bestämma sig”, säger Anton.
 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden