Även om många yttre omständigheter ändrats, är uppdraget och drivkraften detsamma.
När jag bläddrar i Hallandsposten från 1977 slås jag av att det verkligen inte var bättre förr. Och då tänker jag mest på utseendet och presentationen av nyheter, reportage och annonser. Då var tidningen i fullformat med alla bilderna i svartvitt. Få bilder och långa texter.
Hallandsposten hade på den här tiden åtta lokalredaktioner i Varberg, Falkenberg, Getinge, Oskarström, Sunnerbo, Hylte, Laholm och Båstad.
Nu i juni är det 40 år sedan jag började som semestervikarierande reporter i Halmstad, fick därefter ett förlängt vikariat för en föräldraledig kollega och blev senare fastanställd. Då var det lätt att få jobb bland oss som lämnade journalisthögskoleutbildningen. Så på arbetsmarknadsfronten såg det betydligt ljusare ut jämfört med i dag.
För 40 år sedan hade vi konkurrens av flera andra tidningar och en nystartad lokalradiostation. I dag tävlar vi i flera kanaler.
ETT TAG VAR jag ordförande för dåvarande Hallands Journalistförening, som samlade runt 250 journalister organiserade i Svenska Journalistförbundet. Jag hittade ett klipp i HP:S arkiv om att vi i föreningen var bekymrade över att organisationer och myndigheter i början av 1980-talet hade börjat annonsera i så kallade annonsblad i stället för i tidningarna. ”Utan annonsintäkterna är våra jobb i fara”, säger jag i ett uttalande med anledning av en skrivelse. Dessutom anklagade vi annonsbladen för att inte följa kollektivavtalen och bryta mottext reklamreglerna.
Tja, tiderna förändras, kan jag lugnt konstatera eftersom Hallandsposten sedan en tid ger ut gratistidningen 7 dagar, en gång startad för att mota Lokaltidningen, som länge drevs av danska Politiken, men som numera inte längre kommer ut.
HP:S mångåriga ägarfamilj Svensson sålde HP 1982 till en samling liberala tidningsägare som gick under namnet Liberal Dagspress Invest AB. Det har kommit att bli ännu ett ägarbyte under min långa tid på tidningen. 2008 tog Stampen över.
Som skrivande reporter använde jag länge skrivmaskin där manusarken genomgick en omständlig och arbetskraftskräv andeprocess, som datoriseringen numera helt har ersatt. När jag började på HP var vi över 200 anställda. En hel yrkeskår, grafikerna, har försvunnit och ersatts av den nya tekniken som inte längre är ny.
Tidningens format har halverats till tabloid under ett mycket roligt omgörningsarbete och bilderna är så gott som alltid i fyrfärg. Sedan 1995 finns HP digitalt tack vare ett givande samarbete med Högskolan i Halmstad. Ingen ska säga att tiden står stilla på en dagstidning. Det är ett jobb i ständig rörelse som knappast har avstannat. Tvärtom.
Gemensam nämnare under alla år är mitt anteckningsblock och min penna. Ibland händer det att jag använder den smarta telefonens inspelningsfunktion, men bäst fungerar fortfarande anteckningarna där det viktigaste fastnar.
OCH ÄVEN OM många yttre omständigheter ändrats så är själva uppdraget och drivkraften detsamma: Att vara bäst på de lokala nyheterna och i mitt fall numera kommentera de politiska turerna. För 40 år sedan hade vi konkurrens av flera andra tidningar och en nystartad lokalradiostation. I dag tävlar vi i flera kanaler.