Minnen från en tid när tågen stannade i stan VÅR HISTORISKA STAD
Halmstad Norra – järnvägsstationen ett stenkast från centrum. Först i den vackra gamla byggnaden vid Norre katts park, därefter i en fastighet i funkisstil norr om Radioplan. 1972 slutade dock tågen att stanna och stationens saga var all. Men de båda husen klarade sig undan rivning och fick följa med in i framtiden.
Järnvägen var den här tidens modernitet. Staden ville visa upp sin mest moderna och ambitiösa sida mot dess resenärer.
Läs hela serien på: hallandsposten.se/familj/ varhistoriskastad
1800-talet var ett fantastiskt århundrade då Halmstads övergång från en historisk stad till en vad vi kan kalla en modern stad inleddes. Bland de viktiga förutsättningarna för detta fanns utbyggnaden av kommunikationer som öppnade Halmstad mot omvärlden. Det gällde till exempel Hallandsbolagets ångbåtstrafik som startade 1852 och järnvägstrafiken som byggdes ut i Halmstad under 1870- och 1880-talet. I dag ska vi fördjupa oss i en detalj inom järnvägstrafiken, stationen Halmstad Norra.
Halmstad Central började användas 1877 som ändstation på linjen Halmstad – Värnamo. Lite senare förlängdes sträckningen till Halmstad – Nässjö. Linjen Halmstad – Helsingborg blev klar 1885 och linjen Halmstad – Varberg 1886. Den senare utsträcktes två år senare till Göteborg. Det är värt att notera att det vi i dag kallar Västkustbanan inledningsvis drevs av privata bolag, Skåne – Hallands Järnväg och Mellersta Hallands Järnväg. År 1895 köptes de två linjerna av SJ och inlemmades i det statliga järnvägsnätet.
När trafiken på Västkustbanan öppnades fick de privata bolagen hyra in sig i Nässjöbanans station på Stationsgatan. Det uppstod då en debatt om att det var väldigt långt till Halmstad Central för många Halmstadbor boende på Norr och Väster. Därför utreddes möjligheten att bygga ytterligare en station, det som skulle bli Halmstad Norra.
DEN PLATS SOM man tyckte var bäst fanns i den norra utkanten av dåvarande Tivoliparken, i dag Norre katts park. Arkitekten Adrian Pettersson ritade stationshuset som stod klart 1889. Han hade ett gott anseende och hade bland annat ritat de nya kyrkorna i Falkenberg och Vinberg samt stationshusen i Falkenberg och Borås. Halmstad Norra prisades också för sin påkostade arkitektur.
Erik Hägge har i Gamla Halmstads årsbok 1976 beskrivit hur Mellersta Hallands Järnväg fick en favör av Halmstads Stad, möjligen som en kompensation för att de byggde Halmstad Norra. Vid Norra vägens järnvägskorsning slapp de nämligen bygga en underfart för trafiken. Om den hade byggts skulle trafiksituationen i Halmstad ha blivit mycket bättre.
Halmstad Norra var ingen komplett järnvägsstation. Här fanns bara ett spår och en perrong. Tågmöten eller växlingar kunde således inte genomföras vid stationen. Den var en hållplats för av- och påstigande, men den hanterade också paket och ilgods. På den här tiden hade tågen en godsvagn påkopplad och denna lastades och lossades vid behov i samband med varje stopp. Troligen såldes också biljetter på Halmstad Norra. På stationens nedervåning fanns vestibul, två väntsalar, bagagerum och expeditioner. På övervåningen inrymdes en bostad för stinsen.
TRAFIKEN PÅ NORRA vägen reglerades vid järnvägskorsningen inledningsvis av grindar som stängdes av speciella grindvakter då tågen passerade. Sannolikt 1898 ersattes grindarna med automatiska bommar som dock fortfarande styrdes manuellt. Det innebar att ytterligare en byggnad uppfördes intill Halmstad Norra varifrån bommar och semaforer sköttes.
Björn Petersen beskriver i en uppsats i Gamla Halmstads årsbok 2000 hur järnvägsstationerna påverkade utformningen av den omgivande bebyggelsen. Runt Halmstad Central växte Östra förstaden med sina ståtliga stenhus. På samma sätt bebyggdes Badhusgatan och Norra vägen med mer påkostade hus. Järnvägen var den här tidens modernitet. Staden ville visa upp sin mest moderna och ambitiösa sida mot dess resenärer.
Den 15 maj 1935 ersattes gamla Halmstad Norra med en ny station som låg norr om Radioplan. Anledningen är oklar. Kanske behövde de allt längre tågen också längre perronger än vad som kunde erbjudas mellan Norra vägen och Järnvägsbron?
Den nya stationsbyggnaden ritades i tidens funktionalistiska stil och fick inte lika mycket beröm som den gamla stationen hade fått. Lokalerna beskrevs dock som rymliga, ljusa och propra. Över byggnaden sades vila en sorts saklighetens skönhet. Nya Halmstad Norra erbjöd liknande faciliteter som den gamla stationen hade erbjudit. Det är intressant att notera att runt det nya stationshuset växte ett elegant bostadsområde i funktionalistisk stil. Staden fortsatte att visa sin bästa sida mot järnvägen.
År 1970 avvecklades biljettförsäljningen på Halmstad Norra och två år senare slutade tågen att stanna. 1985 fick Västkustbanan en ny sträckning nordost om Halmstad. Landsbygdstrafiken med buss fortsatte dock att utgå från stationen.
DEN GAMLA stationsbyggnaden vid Norre katts park blev 1939 Halmstads nya mödra- och barnavårdscentral. Den drevs av föreningen Mjölkdroppen under landstingets överinseende och stöd. Föreningen Mjölkdroppen hade startats 1908 på initiativ av den unga och moderna pastorsadjunkten Nils Setterwall som ville underlätta situationen för fattiga mödrar och barn genom att erbjuda bröstmjölk till mammor som av olika skäl inte kunde amma. Föreningen hade tidigare bedrivit sin verksamhet på Hamngatan 31.
Den 5 mars 1939 förrättades invigningen av den nya mödra- och barnavårdscentralen. Förre borgmästaren Georg Bissmark framhöll att den gamla järnvägsstationen hade omvandlats till en utomordentlig station för mödrar och barn, en