Benämningar till för att förenkla och inge förståelse
SPRÅK. Har funderat över Eva Karlssons insändare i HP 30/8. Om syftet med den är att E K tycker att ordet ”brukare” är nedvärderande och bör utbytas mot ordet ”användare” så blir det enligt mitt sätt att se ingen förändring vare sig i klang eller innebörd. Människan har i alla tider klassificerats efter den position hon för tillfället befinner sig i.
HÄR ÄR NÅGRA exempel: I skolan, elev. I vård och omsorg och hos tandläkaren, patient. Hos advokat, klient. I butik, kund. Inom omsorgs- och åldringsvård, brukare. På hotell och restaurang, gäst. På museum, besökare.
Jag tror det är ett måste att vi alla benämns på olika sätt i olika sammanhang för att förenkla, förtydliga och inge förståelse. Det har alltid varit svårt att inom omsorgs- och åldringsvård benämna de som är betjänta av den servicen. Begreppen har skiftat och sen många år tillbaka är det ”brukare” som är det vedertagna. Det kan säkert komma en ny variant. Nedsättande eller ej? Människan bakom ordet är ju densamma. Ingen går ju hellre omkring och säjer exempelvis ”brukare Karlsson, vill ni ha en kopp kaffe”? Ordet brukare används över huvud taget inte i det allmänna samtalet.
DÄREMOT ÄR DET betydligt svårare att förstå ordet ”hen”. Varför finns ordet över huvud taget? Har läst många artiklar och även insändare om det, men ingen har övertygat. Om ordet skall stå för en könsneutral person, så är det förfelat enligt mig. Vi tillhör alla ett kön, man, kvinna, hetero, homo och så vidare.
Det finns redan vedertagna begrepp på var och en av oss och vi väljer själva om vi vill tillhöra en grupp. Samhörigheten mellan grupper blir inte större genom ordet ”hen” som egentligen inte står för någonting