Portugal har det mesta – utom snus
KÅPHULT/ALDEIA DE SANTA MARGERIDA: ”LIVET ÄR SÅ KORT OCH SKÖRT” Nu får Knäreds samhällsförening och Laholms kommun klara sig utan Tina Norén Örqvist. Hon och maken rycker upp bopålarna i Kåphult och flyttar sisådär 300 mil söderut.
– Det regnar alltid i Kåphult, säger Tina Norén Örqvist.
Kanske en smula tillspetsat. Men regnbågen syns tydligt över Hishult när vi åker hem till henne för intervju och fotografering.
VÄDRET ÄR FÖRSTÅS en anledning till att Tina och maken Sten-olof Örqvist beslutat sig för att flytta.
– Du säger ofta att här är så kallt och fuktigt, säger Tina.
– Jo, men vi är ju också rätt äventyrslystna, säger Sten-olof.
Platsen de ska flytta till heter Aldeia de Santa Margerida och ligger – precis som Kåphult – i inlandet.
Paret Örqvist beskriver det som något av en avfolkningsbygd. Byn har bara drygt 200 invånare och ett par nytillkomna nordbor var ett välkommet tillskott.
– När vi kom dit sade de ”oh, estrangeros!” och vi blev så välkomnade, säger Tina.
Huset i Portugal köpte de i november förra året. Nu är hemmet i Kåphult sålt. På måndag lämnar de nycklarna till den nya ägaren, sätter sig i bilen och påbörjar den cirka 300 mil långa resan. Vad ska ni göra där?
– Vi har faktiskt inget planerat. Inte mer än att vi ska gå PFI – portugisiska för invandrare, säger Tina.
HON VAR FRAM till i våras ordförande för Knäreds samhällsförening och jobbade då mycket med ortens flyktingar. Dessutom har hon varit C-politiker och projektledare för språkstöd i Laholms kommun.
– När vi höll på med språkcaféerna upptäckte vi hur viktigt det är att kunna språket för att bli integrerade i samhället. Det ska vi lägga riktigt mycket krut på, säger Tina. Vissa förstudier har redan gjorts. – ”Mirtilos.” Det är blåbär. Jag håller på med grönsaker och bär just nu, haha.
JUST SPRÅKET VAR en viktig faktor när den nya hemorten valdes. Tina kan franska och därmed blev det inte (!) Frankrike.
– Stene tyckte att det skulle vara lika svårt för oss båda. Ingen av oss kan portugisiska, därför blev det Portugal.
Klimatet där är behagligare än i Sverige. Levnadsomkostnaderna lägre. Parets respektive barn har vuxit upp.
Tina och Sten-olof, som går i pension, tycker inte att det är något som binder dem kvar hemma i Sverige.
– Livet är så kort och skört. Och Stene är lite äldre än jag. Vi kände att vi har inte tid att vänta på att leva, säger Tina.
– Det känns som att man ska säga ja till livet. Vi kommer att klara oss. Det blir inget lyxliv men inget fattigliv heller, säger Sten-olof.
ÄNDÅ. DE KASTAR sig ut i något helt okänt. Ett nytt land med ett annat levnadssätt och ett språk som ingen av dem kan. Äsch, tycker Tina. – Det var någon som sa att jag var modig. Men det tycker jag inte. Det värsta som kan hända är väl att det blir så astråkigt och att vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Sverige, skaffa jobb och hoppa in i hjulet igen, säger hon.
Den dagliga kontakten med anhöriga här hemma får ske med elektroniska hjälpmedel, tänker de sig.
MEN ALLT SOM är unikt och bra med Sverige kan inte färdas genom kablar och wifi.
– Jag har köpt på mig ett litet lager med finskorpor, punschpraliner och Rollo-kolor. Annars kan livet bli tufft ...
För att inte tala om snus, något de båda nyttjar.
– Det får man inte ens importera. Vi får se till att få folk på besök som kan ta med sig snus. Eller så får vi väl sluta snusa, säger Tina.