”Det ska vara roligt att gå ut och äta”
HP MÖTER: CHRISTOFER BENGTSSON, STJÄRNKOCK MED RÖTTER I HALMSTAD
Christofer Bengtsson var 16 år när han insåg att han ville bli kock. Fast när betygen från nian inte räckte till gymnasiet, fick det bli en annan lösning: ”Jag tjatade på Stefan Holmström om att få bli lärling hos honom ända tills han sa ja, haha.”
Som lärling ägnades mycket tid åt att lära sig både skala och hacka lök.
Det är kanske inte det roligaste för en tonårskille med kockdrömmar, men alla yrken har sin början.
– Man måste starta från grunden för att lära sig, menar Christofer så här knappt 25 år senare.
EFTER NÅGRA ÅR hemma i Halmstad packade han väskan, stack till Oslo och blev kvar.
Första jobbet var på Restaurang Balthazar. Det var en tuff skola.
– Kökschefen var stenhård och hierarkin tydlig, ändå fanns det en otrolig stark gemenskap mellan alla som jobbade där.
En orsak till detta var de gemensamma personalmåltiderna som var obligatoriska att vara med på.
Alla i organisationen satt vid bordet, åt och umgicks som om det var en familjemiddag.
– Det där var en jättebra grej som jag tagit med mig till alla ställen där jag varit kökschef.
Från det att Christofer lyckats manövrera sig in i köket på Restaurang Stefan Holmström hade han en ambition att ta sig så långt det går inom restaurangvärlden.
När Hotell G20 skulle öppna på Grensen i Oslo för knappt tio år sedan fick han ansvaret för restaurangen. En enig matkritikerkår höjde maten på Restaurang Carl till skyarna. Trots detta svalnade intresset ganska snart hos ägarna och ett par år senare var restaurangen nedlagd.
Christofer har klarat sig bra ändå.
RUNT OMKRING I världen finns en mängd olika kocktävlingar. I Sverige är Årets Kock den mest kända, fast den verkliga tolvtaggaren är franska Bocuse d’or som brukar klassas som världens absolut finaste. I våras blev Christofer kvalificerad till den svenska uttagningen.
För ett par veckor sedan kom den internationellt hopsatta juryn till Sverige för att utse den svenske deltagaren. Trots intensiva förberedelser föll han på mållinjen.
I vår är det dags för uttagningarna till 2019 och tävlingsmänniskan som bor i honom är redan sugen på att göra ett nytt försök.
– Jag får se, det måste fungera på hemmaplan också, tävlande tar mycket tid från familjen, menar han och tänker på sin sambo Linn och ögonstenen – fyra månader gamla bebisdottern My.
FÖR ATT VARA kock på en så svindlande hög nivå som där han befinner sig just nu har Christofer ändå en befriande avspänd syn på hur mat och dryck.
– Allt behöver inte vara så fancy, menar han och syftar på allt snack om hur viktigt det är att få vin och mat att komplettera varandra – det blir mer vetenskap än matglädje.
Han och Linn (som ändå är sommelier, det vill säga vinexpert) lever ofta som de lär.
– Vi sätter en flaska på bordet, sen lagar vi mat. Ibland passar vinet bra, ibland inte, men det spelar ingen roll. Det viktigaste är att sitta där och prata, umgås och ha det gott.
Så avspänt skulle han vilja ha det på restaurangerna också.
– Det ska vara roligt att gå ut och äta!