”Fast först måste jag tillbaka till kantarellplantagen. Denna gång med en container...”
Plötsligt bara händer det. Nä. Ingen tv-reklam, däremot detta osannolika i att helt spontant slänga in bilen vid en liten skogsväg, kliva 25 meter in i skogen och hitta en guldåder direkt – där fanns två imponerande stora stånd med gula och alldeles intill, hur mycket trattisar som helst.
Först blev jag så glad att skrek rätt ut, sen svor jag allt vad jag kunde för att jag bara hade med mig en liten fånig plutthink. Hittills har det nästan räckt med ett halvlitermått. Kantareller hittar ju alla andra, aldrig jag. Typ.
En kvart senare hade jag lyckats pressa ner så mycket svamp att hinkens sidor nästan bågnade. Återstod bara att bittert avsluta skördandet och lämna resten.
DET FINNS OLIKA sätt att ta tillvara på svamp. Jag gör som min mamma. Hon förvällde dem och frös in. Det vill säga sedan frysen gjort sitt intåg i det svenska folkhemmet. Ulla var född 1922 och växte upp på en tid när bär, frukt och grönsaker konserverades. När det var dags för henne att flytta till serviceboende hittade jag fem glasburkar med blandsvamp i källarförrådet. De var från 1963 – då 50 år gamla.
Utifrån såg de ut att ha klarat sig alldeles utmärkt bra, till och med när jag öppnade en av dem luktade det friskt och gott. Sen fegade jag ur...
I DAG ÄR det inte tal om att spara nån svamp. Inte för att det inte skulle gå, snarare för att jag äter upp dem så fort jag får dem...
Således vankades det kyckling med svamp, spenat och linguini redan samma kväll. Det är en kanonbra rätt som inte kräver mer än en lagom stor gryta och lite sedvanlig tender loving care för att få klar.
Pastan kokar i såsen och drar åt sig alla de goda smaker som redan finns där. Det sista man gör är att röra i en näve nyriven parmesan och en påse babyspenat. Klart!
Äppelkakan då. Ja, kära nån... vad säger man... mer än att kräva Nobelpris till den som kom på att ha brynt smör i kaksmet.
PÅ SÖNDAG ÄR det den 1 oktober och därmed årlig portvinspremiär. Till denna högtidsdag har jag sparat en bit äppelkaka. Är nämligen ganska säker på att min tawny och den kommer att trivas fint ihop.
Fast först måste jag tillbaka till kantarellplantagen. Denna gång med en container...