Fares Fares dominerar i noirfilm av klassiskt snitt
För sextio år sedan började franska filmkritiker att använda sig av termen film noir för att beskriva dystra och bokstavligen mörka kriminaldramer med cyniska antihjältar och inga lyckliga slut i sikte. Tre bra filmexempel från förr är John Hustons Riddarfalken från Malta (1941), Billy Wilders Kvinna utan samvete (1944) och Raoul Walshs Glödhett (1949).
Tarik Salehs The Nile Hilton incident är en tvättäkta film noir, pessimistisk, lite rörig och cynisk, med internationellt gångbare Fares Fares, känd från till exempel Snabba cash-filmerna och Zero Dark Thirty, i huvudrollen.
SPELPLATSEN ÄR ETT kaotiskt Kairo i januari 2011. De som är fattiga har det eländigt. De med gott om stålar i plånboken klarar sig alltid, även om man skulle råka bli haffad av polisen. Den egyptiska revolutionen är i antågande.
Fares, som dominerar filmen från start till mål, spelar den kedjerökande och genomkorrumperade polismajoren Noredin. I filmen får man intrycket av att det är mutor som finansierar hela poliskårens verksamhet.
När en prostituerad kvinna hittas mördad på ett flott hotellrum får Noredin, som mutorna till trots inte är en dålig polis, i uppdrag att leda mordutredningen. Det finns ett vittne, en städerska spelad av Mari Malek, som gått under jorden. Samtidigt vill mäktiga män lägga ner utredningen så snabbt som möjligt, vilket sker när åklagaren fastslår att det handlar om självmord (helt uteslutet).
MEN NOREDIN, SOM är änkling och som egentligen inte har något kvar att leva för utöver jobbet, ger sig inte. Han vågar utmana vem som helst.
Tarik Saleh (även manus), född i Stockholm 1972, lånar en del från Roman Polanskis noir-klassiker Chinatown (1974). På papperet inte världens bästa idé eftersom Chinatown inte går att överträffa, men i The Nile Hilton incident är Salehs självförtroende på topp. Han använder sig av långa och långsamma kameraåkningar. Han låter oss vänta och vänta på den första actionscenen. Faktum är att inledningsvis händer det inte så värst mycket på det yttre planet. Vi får följa Noredins vardagsbestyr. Hemma i lägenheten försöker han få tv-parabolen att leverera något annat än italienska tv-kanaler. På jobbet sitter han framför en dator och försöker, förgäves, att förstå hur Facebook fungerar. Saleh har till och med tid över för att lägga in ett sånginslag, som är väldigt snyggt.
NATURLIGTVIS KOMMER dramatiken att stegras när Noredin, mot sina chefers order, går vidare med mordutredningen.
Jag tycker att detta ärr en riktigt bra film som inte bara handlar om ett mord utan i lika hög grad handlar om korruption och politik. Och när man tycker sig ha sett för många kriminaldramer, på bio och på tv, som utspelas i Sverige, Storbritannien eller USA, är det uppfriskande med en snut som hamnar på livsfarliga villovägar i Kairo.