Centern som klister

CENTERPARTIET. Om Alliansen ska ha en chans i nästa val gäller det att hålla ihop. Det vet Annie Lööf, som också vill ”klistra ihop” Sverige.

LEDARE HP 30/9. Med opinionssiffror kring 12 procent och toppnoteringar i de personliga förtroendemätningarna är det inte konstigt att både partiet och Annie Lööf har självförtroende.

När hon öppnade partiets stämma inför 1 300 deltagare i Malmö var det under parollen ”Nytt ledarskap för Sverige”.

I DET UTTRYCKET ryms möjligen mer än kritik mot den sittande rödgröna regeringen. Moderaternas kris har skjutit fram partiet i mätningarna, och det är inte en långsökt tolkning att C gärna skulle ta över rollen som oppositionsledare. Att Annie Lööfs öppningstal inte gick ner på detaljnivå utan fokuserade på partiets samhällssyn och -vision är ett exempel på det. Därmed kunde hon prata om såväl engagerade entreprenörer som sjukvård utan att fokus hamnade på hur många miljarder från budgeten som skulle skickas hit eller dit.

Ett annat exempel på partiets ledarambitioner är de fyra program som debatteras på stämman, som täcker in både gamla paradfrågor som miljö och jordbruk och ”heta” områden som polis och försvar. Det största heter ”Låt inte Sverige klyvas” och är ett tvärpolitiskt program med reformer för skatter, arbetsmarknad, företagande, bostäder, utbildning, och landsbygdsfrågor.

De stora greppen i programmet – exempelvis förslaget om en bred, blocköverskridande skattereform – finns till för att sätta bilden av partiet som inflytelserikt och ansvarstagande. Men oavsett vad syftet må vara är det här C är som bäst. Politiken är inriktad på att få fler i arbete, särskilt utrikes födda, och på att göra trösklarna lägre i form av sänkta skatter, lägre ingångslöner och reformerad arbetsrätt. Därmed ryggar man inte tillbaka inför de reformer som behövs, även om de är kontroversiella.

Även inom miljöpolitiken är C en god kraft. Ord som ”ekonomiska styrmedel” kan verka luddiga, men bakom dem döljer sig kraftiga mekanismer som kan göra stor skillnad på miljöområdet. Det gör Centerpartiet mer likt Europas gröna partier än Miljöpartiet, som allt för ofta hemfaller åt förbud eller ineffektiva, riktade åtgärder som exempelvis flygskatten.

CENTERSTÄMMAN överskuggas av den alltid närvarande regeringsfrågan. Alliansens splittring under mandatperioden, både i frågan om en gemensam budget och senast om misstroendet mot försvarsminister Peter Hultqvist, gör politiska diskussioner mindre intressanta än taktiken. Det har också Annie Lööf insett. På presskonferensen efter sitt tal upprepade hon därför att hon vill att Alliansen hittar en gemensam linje så snart som möjligt efter att en ny Moderatledare har valts. Hon sa också att de redan är eniga om mycket, men de senaste veckorna har blottat en infekterad stämning som inte synts på många år.

Det lär på kort sikt inte heller bli bättre av Centerpartiets språng mot täten. Men om de trots allt lyckas bli eniga blir Alliansen ett starkt regeringsalternativ igen. Det vore verkligt ledarskap för Sverige.

Men oavsett vad syftet må vara är det här Centerpartiet är som bäst.