HP:S recensent gillar Schjetleins deckare
Anne-marie Schjetlein är en av författarna som kommer till En kväll för boken på Halmstads teater torsdag 9 november. I dag recenserar vi hennes senaste roman ”Döden ingen ser”.
Andreas Nylund, kirurg på Halmstads sjukhus, tycker att livet är rätt bra nu. Hans relation med sambon Stina blir bara bättre och bättre, trots allt de gått igenom.
Han har börjat hämta sig efter sin förra frus död och familjen har repat sig efter det trauma som Stinas son Petter gått igenom. Tillvaron ser ljus ut. Det enda smolket i bägaren är jobbet. Arbetsbördan blir allt större, stressen är en ständig följeslagare.
Det gäller förstås inte bara Andreas, utan alla hans kollegor på sjukhuset. Känslan av att inte räcka till finns ständigt hos dem. Alla bär på rädslan att i tröttheten och stressen begå ett allvarligt misstag.
OCH PLÖTSLIGT HÄNDER just det, inte bara en gång utan två. Två barn blir offer för det som inte borde få hända. Ett försök att mörka det som hänt sker, men uppgifterna läcker ut. I kölvattnet av detta händer fler obehagliga saker. Flera mystiska dödsfall som kanske, eller kanske inte är knutna till varandra.
Och plötslig befinner sig Andreas mitt i faran.
”Döden ingen ser” är Anne-marie Schjetleins tredje fristående roman om kirurgen Andreas Nylund, samtliga utspelar sig på sjukhuset i Halmstad.
Det är inte så mycket en deckare som ett psykologiskt drama, där flera trådar vävs samman och läsaren hålls i det längsta på halster. Polisen förekommer förstås på ett hörn, men i det stora hela drivs handlingen framåt av andra komponenter. I synnerhet relationerna mellan karaktärerna är en bärande del, och det kommer en hel del oväntade vändningar.
Romanen är hyfsat fristående, men den som läst de tidigare delarna i serien kommer att få ut mer av den.
Det här är ett habilt hantverk, gjort av någon som både har stor insikt i vården och som behärskar konsten att bygga en medryckande berättelse.
del av boken handlar också om just vården och den pressade arbetssituation många anställda upplever. Att författaren själv har en bakgrund som operationssjuksköterska förvånar inte, miljön är minutiöst beskriven.
Romanen är väldigt lätt att läsa, med korta kapitel och bra driv. Visserligen tar det ett tag innan de verkligt stora händelserna sker, men jag finner det intressant att läsa om vårdpersonalens vardag också.
DÄREMOT ÄR DET en hel del karaktärer att hålla reda på, och vissa försvinner fortare ur minnet än andra. Men när handlingen tar fart på allvar i den sista tredjedelen av romanen är det gastkramande intensivt.
Det här är ett habilt hantverk, gjort av någon som både har stor insikt i vården och som behärskar konsten att bygga en medryckande berättelse. Romanen känns obehagligt aktuell i sin problematik, och man undrar hur det kommer sig att något sådant här inte hänt i verkligheten än. För en gång skull ska vi vara glada över att verkligheten faktiskt inte överträffar dikten. Fotnot. Anne-marie Schjetlein kommer till En kväll för boken tillsammans med Majgull Axelsson, Moa Herngren, Bodil Jönsson och Tina Nordström. Anne-marie Schjetlein intervjuades i HP 23 september.