Tyrannen i Toftered plågade livet ur sin far
LÄS MER PÅ WEBBEN
På hallandsposten.se/familj kan du läsa tidigare delar i serien.
I 15 år hade Mats Persson i Toftered (i utkanten av Kungsbacka) terroriserat både grannar och familj. Han var vildsint och våldsam och hade inte varit i kyrkan på många år, än mindre tagit del av sina salighetsmedel, det vill säga nattvarden.
NU VAR HAN ungefär 40 år, ogift och bodde i ladugården med boskapen. Mats skötte jordbruket helt själv, han mjölkade, plöjde, sådde och skördade. När han var ledig från arbetet hade han inga vänner att umgås med utan gick för sig själv i markerna eller på berget. Alla grannarna i byn var livrädda för honom, och det var också hans egen familj. Den bestod av den åldrige fadern Per Andersson, systern Karin Persdotter samt en systerdotter – och alla tre bodde de i ett litet hus på gården.
Där inne satt de varje dag och väntade i skräck på att Mats skulle komma in och koka sin mat eller baka sitt bröd. Gården tillhörde fortfarande fadern, men Mats hade tvingat till sig den och satt fadern och systern på undantag i stugan. De hade mist all tillgång till både mat och dryck och var helt utlämnade till att Mats då och då kastade till dem ett stycke bröd.
Enligt systerdottern – som vittnade i den rättegång som komma skulle – brukade Mats komma in i stugan med dragna knivar och hota: ”Om ni inte gör som jag säger så ska jag skära ihjäl er!”. Han brukade också hota med att han skulle sätta eld på huset.
DEN SOM VAR värst utsatt var fadern Per. När Mats kom in i stugan brukade han ge sig på Per med hugg och slag för att sedan jaga ut honom på backen. Vid rättegången vittnade grannarna om hur Per brukade söka hjälp hos dem och hur han ofta var blåslagen – och inte sällan så hungrig att han var rädd för att svälta ihjäl.
Nu hade inte Mats helt ostraffat fått fara fram som han velat under de här åren, utan flera gånger blivit häktad och förd till fästning. Men varje gång lyckades han antingen rymma eller prata sig ut ur fängelset mot löfte om bättring.
Vid det senaste gripandet året innan hade han huggit häradsprofossen så illa med en yxa att man befarade att han skulle avlida av sina skador.
TROTS DET VAR Mats tydligen på fri fot runt jul för då var han tillbaka på gården. Då hade han fått ett värre raserianfall än någonsin och misshandlat fadern. De två gamla män som var närmaste grannar vittnade att ”blodet rann nerför Per Anderssons kinder” och att han sagt att hans huvud var helt sönderslaget. (Vittnena var för övrigt mycket oroliga och ville helst inte vittna av fruktan för att Mats skulle hämnas efteråt.)
Två veckor före rättegången, där en son alltså skulle ställas till svars för att ha brukat våld på sin egen far, hade Mats drivit ut fadern och låst dörren för natten. Det var kallt ute. Per hade bultat på dörren och klagat att han höll på att frysa ihjäl, och då hade Mats öppnat och kastat ut en gammal trasig tröja. För att överleva gick Per Andersson till en grannby, där en annan dotter ”levde uti fattigdom”. Men det var för sent – ganska snart efter att han kommit fram dog den gamle mannen.
Och Mats greps. Det är svårt att förstå varför han fick hållas så länge, men nu hade till slut samhället fått nog. Han häktades och den 2 maj ställdes han inför rätta i Fjäre Häradsrätt – som dömde honom till döden. Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Hallands län EVIIAAAG:19 (1699-1700), samt kyrkboken för Tölö, Tölö CI:1 (1687-1728).
Den gamle bonden Per Andersson begravdes 4:e söndagen efter påsk år 1699 i Tölö kyrka. Sonen Mats var inte med på begravningen – han satt nämligen häktad för att brutalt ha misshandlat sin far.
Fotnot. En häradsprofoss var en tjänsteman som arbetade med polisiära ärenden på landsbygden, och vars främsta uppgift var att verkställa de kroppsstraff (exempelvis spöstraff) som häradsrätten dömt ut. Avrättningar sköttes dock av bödeln.