Camilla ser bara ett ord: tacksamhet
”Det finns säkert fler som sitter i en liknande situation och som kanske inte vet om hjälpen.”
CAMILLA HEDIN
Camilla Hedin fick en utvändig trapphiss i somras. Häromdagen installerades en stolhiss till källaren. Hennes glädje sammanfattas enklast med ett enda ord: tacksamhet.
Camilla Hedin har ms. Sjukdomen ”tog” hennes ben i våras. Den kommer i skov och just nu klarar hon av att gå med hjälp av rullator och kryckor.
– Det är en lömsk sjukdom, den kommer tillbaka. Hittills ser jag bara positivt på hjälpen jag har fått hemma, säger hon och funderar på hur hon allra bäst ska beskriva sina erfarenheter:
– Jag har bara gott att säga. Väldigt tillmötesgående, beskriver hon insatsen från handläggaren av bostadsanpassningsbidraget.
GENOM VÅRDCENTRALENS arbetsterapeut kom hon i kontakt med de olika former av hjälp hon kan få för att klara av sitt dagliga liv.
Hon fick sin diagnos redan 2009, men så sent som för lite drygt ett år sedan var hon i full fart med olika aktiviteter som dans flera dagar i veckan.
– Arbetsterapeuten hjälpte mig med en arbetsstol i köket och så att jag skulle kunna komma ut lite i alla fall. Hon ordnade lite utjämningar vid trösklar. Nu håller jag på att resa mig efter min första, riktiga käftsmäll. Men jag ska tillbaka, man reser sig igen, säger Camilla Hedin övertygat.
Hon jobbar inte alls nu. Problemen med sjukdomen gör att hon stundtals känner det som att hon försöker hålla nästippen över vattenytan.
Sedan skovet i våras när hon fick svårt att gå har hon inte kunnat komma ned i källaren, till sovrummet eller tvättstugan.
– Jag har sovit i hobby- och gästrummet, jag har inte sovit med gubben på ett halvår. Trapphissen gör verklig skillnad. Jag har redan varit nere i dag och hängt tvätt, säger hon och skrattar till:
– Därför är det så skönt att inget gått emot mig när det gäller sådant man behöver för att hjälpa en att behålla sin frihet. Tidigare kunde jag inte ens ta mig ut på altanen med min rullstol. Jag har varit nere i källaren två gånger sedan i våras, då gled jag ned på rumpan och klättrade på knä upp igen.
HÄRNÄST HOPPAS Camilla Hedin på att få hjälp med att anpassa köket. Hon skulle bland annat behöva en höj- och sänkbar spis för att kunna laga mat även när hon tvingas sitta i rullstolen.
– Det är så bra att det kommer fram om den här verksamheten. Det finns säkert fler som sitter i en liknande situation och som kanske inte vet om hjälpen. Jag är så tacksam, ett tag försökte vi vända och vrida på allting här hemma och pratade till och med om att vi kanske skulle tvingas flytta. Nu är det inte aktuellt längre.