Bok om tid ger aha-upplevelser
BODIL JÖNSSON Vad är tid – och 100 andra jätteviktiga frågor” (Langenskiöld)
LITTERATUR
I boken går hon i närkamp med flera av våra myter som att tiden går fortare ju äldre vi blir
Vem äger tiden? Det är en poetisk-filosofiskt fråga som ställs ibland, och svaret är givet: Ingen.
Hur rik eller mäktig du än är så kan du aldrig köpa extra tid. Och ännu mindre stoppa den.
Men om någon har tillgång till åtminstone en skärva av tiden, så är det Bodil Jönsson. Fysikern och Lundaforskaren, med rötterna i Nissaström och Johansfors, har blivit expert på vårt komplicerade förhållande till tidens gång.
1999 gav hon ut ”Tio tankar om tid”, där efter har det kommit flera böcker på samma tema och nu är det dags för ”Vad är tid – och 100 andra jätteviktiga frågor”.
Förlaget Langenskiölds har tidigare givit ut böcker med titlar som ”Vad är konst?” och”vad är musik?”, och Bodil Jönssons bok följer samma mönster. En fråga ställs, får ett kort svar och ett längre – och hon börjar med titelfrågan: Vad är tid?
DET KORTA SVARET är ”naturens underbara sätt att hindra allt från att hända på en gång”, och i det längre berättar författaren om hur våra förfäder började beräkna tid och kunde göra sig till ”herrar över den egna tillvaron”.
Den i grunden positiva synen på tidsbegreppet går som en röd tråd genom boken, antingen det handlar om klocktid eller den ”subjektivt upplevda tiden”.
I boken går hon i närkamp med flera av våra myter som att tiden går fortare ju äldre vi blir (vissa gamla och sysslolösa upplever snarare att den går långsammare), och att vi borde kunna leva enbart i nuet.
”Det vore fasansfullt. Nuet är ju borta i samma ögonblick jag tänkt på det”, skriver Bodil Jönsson som menar att vi behöver erfarenheter från det förflutna och drömmar om framtiden.
”VAD ÄR TID?” är full av vardagliga betraktelser och vetenskaplig forskning, och bör nog helst läsas i små portioner – ett tiotal kapitel åt gången.
Jag hade gärna sett att Bodil Jönsson varit ännu mer personlig och berättat om egna tillkortakommanden, men i stort sett är hennes teorier briljanta.
Hon lyckas fördjupa även till synes självklara fakta, som att underbart faktiskt ska vara kort: att försöka permanenta lyckan är emot dess ”inneboende natur”.
JAG SKULLE KUNNA räkna upp många aha-upplevelser som drabbar mig under läsningen, och kanske till och med kan få mig att leva på ett lite vettigare sätt.
Jag har till exempel alltid försökt att inte ta ut glädje i förskott, med risk att bli besviken senare. Men Bodil Jönsson menar att just detta är motiv för att glädja sig i förskott. ”I själva verket är det ju den enda glädje man kan vara säker på att få”.
Okey. Jag är med. Därför gläder jag mig redan nu åt att få höra författaren på scenen vid ”En kväll för boken” torsdag 9 november.
PER KÅGSTRÖM