Överpedagogisk krigssaga
Regi: Goran Kapetanovic, Sverige, 2017 (84 min) Malin Levanon, tvingas flytta till en ny stad blir han om möjligt ännu mer ensam. I höghusområdet dit de flyttar råder ett upptrappat gängkrig mellan Omar och Mira som styr varsin gård, och bråkar om herraväldet över ”Skejtladan”, en lokal med disco, mysbelysning och skateboard-ramp.
Malte blir indragen i gängkriget, och utses till ”strategisk konsult”. Han är orädd på gränsen till okänslig, drar sig inte för att röva bort en baby, och skrämmer de andra i sin iver att bryta vapenvilan och vinna kriget.
Omar, som i stället för kartor med fältslag har Mahatma Ghandi på väggen i sitt pojkrum, försöker få Malte på andra tankar.
Goran Kapetanovic, som förra året vann Guldbaggen i bästa regi för Min faster i Sarajevo, har nu gjort en sedelärande filmsaga för barn, om krig. Särskilt fokus ligger på fanatism och dess konsekvenser.
DRAMA
KRIG
TANKEN ÄR GOD, ögonblick av magisk realism fungerar, men utförandet är annars taffligt och överpedagogiskt. Tilltalet framstår också som onödigt barnsligt och förenklande, i en berättelse om något så komplicerat som terrorns mekanismer. Andra filmer som Dennis Gansels Die Welle eller Babak Najafis Sebbe utforskar liknande teman, för en liknande målgrupp, men på betydligt mer berörande vis.