Ekorrar i sjukt högt tempo
När datoranimeringsstudion Pixar stod på topp fick vi se fantastiska filmer som Hitta Nemo, Råttatouille och Wall-e. Filmer som manade till eftertanke. Filmer som både barn och vuxna uppskattade.
Dagens animerade långfilmer når inte upp till den nivån utan ger ofta ett snabbproducerat intryck. Att det råder brist på nya idéer bevisas av att det mesta som görs är uppföljare: Bilar 3, Dumma mej 3 och Ice age 5.
Den stora nötkuppen 2, finansierad med pengar från USA, Kina och Sydkorea, är det väl ingen som gått och längtat efter?
FILMENS BERÄTTARTEMPO är sinnessjukt högt. Extremt högljudd slapstickhumor, som inte är särskilt kul, i en och en halv timme är mer än vad någon vuxen mäktar med. Redan efter tio minuter började jag längta efter en stillsam Nalle Puh letar efter honung-film, tecknad i gammaldags stil.
Jo, det finns lite handling. Ekorren Charlies stora nötlager går upp i rök. Samtidigt planerar stadens kopiöst ondskefulle borgmästare att jämna Frihetsparken med marken (väck med alla träd!) och bygga ett nöjesfält. Några helt omotiverade asiatiska inslag så att de asiatiska producenterna skall bli nöjda.
ANIMERAT
DEN STORA NÖTKUPPEN 2 Regi: Cal Brunker, Usa/kina/sydkorea, 2017 (91 min)
JAG TYCKER ATT filmens regissör Cal Brunker kraftigt underskattar barnpubliken. Det krävs inte action nonstop för att hålla intresset uppe, både Hitta Nemo och Wall-e är ganska långsamma filmer.
Eller som en god vän konstaterade tidigare i veckan: Min lilla dotter tycker om att titta på Dunderklumpen.