Halmstad.
HALLAND: ”MAN MÅSTE TA BORT DEN DÄR JÄKLA TABUSTÄMPELN PÅ ADHD!”
Caroline Engfors har alltid känt sig annorlunda. Nyligen fick hon diagnosen adhd som förklarar många av de frågor hon har haft.
Caroline Engfors har alltid känt sig annorlunda och inte riktigt hittat sin plats. Något som var jobbigt i skolan och blev värre i vuxenlivet då hon drabbades av depressioner.
Caroline är 29 år och bor i Falkenberg där hon även är uppvuxen. Nyligen tog hon mod till sig och skrev ett utlämnande inlägg på Facebook. Där berättar hon om en lång och komplicerad relation till sig själv. Med ständig självkritik som lett till dålig självkänsla och osäkerhet.
I skolan var hon ”dagdrömmaren” som inte kunde koncentrera sig.
– Jag hade miljoner tankar i mitt huvud. Var överallt och ingenstans.
Med följd att lärarna ofta skickade ut henne för att leka i stället när hon inte kunde fokusera.
Ju äldre hon blev desto svårare var det att hänga med, vilket visade sig på prov och presentationer. Caroline började själv undra varför hon inte klarade det som alla andra klarade.
– I stället för att få hjälp fick jag stämpeln som lat och oengagerad.
DET BLEV TILL en början inte bättre på gymnasiet.
Men tack vare mamma Tinas envishet fick Caroline äntligen extra hjälp. Något som hjälpte till viss del, men inte tillräckligt i alla ämnen.
– Jag gick ut gymnasiet utan slutbetyg och satte stämpeln på mig själv som korkad och misslyckad.
EFTER SKOLAN FICK hon jobb på Carlsberg där hon varit i tio år nu.
Men klivet ut i vuxenlivet innebar ingen lättnad. Tvärtom. För fyra–fem år sedan började hon drabbas av depressioner och sökte läkarhjälp och fick mediciner som inte hjälpte.
Vändningen kom när Caroline fick kontakt med vuxenpsykiatrin i Falkenberg och för några veckor sedan fick beskedet att hon har adhd.
– Jag har aldrig känt en sådan lättnad. För mig var det ett kvitto. Äntligen har jag fått svar på så många frågetecken jag haft under hela mitt liv. Nu vet jag var mina koncentrationssvårigheter, min
impulsivitet och rastlöshet kommer ifrån.
– Det har varit tufft att gå ut med det här. Men jag är glad att jag gjorde det. Vilken respons! Det här hade jag aldrig väntat mig. Många har skrivit privat och sagt att de känt på samma sätt.
INOM ETT DYGN hade hon fått ett par hundra gillanden och ett hundratal kommentarer på Facebook. Dels från många nära och kära, dels från helt okända personer. Till och med från Tyskland kom en kommentar från en person som känt sig hjälpt av Carolines inlägg.
– Många har skrivit att de alltid sett mig som en tjej med skinn på näsan. Men det är skillnad på bra självkänsla och bra självförtroende.
Sambon Oskar har varit stort stöd under den här perioden.
– Jag har aldrig berättat för mina tidigare pojkvänner hur jag känt. Det är mycket på grund av honom som jag vågar gå ut med det här. Jag är mer ärlig mot mig själv än jag var för några år sedan och vill inte gömma mig längre utan acceptera att jag är som jag är.
OSKAR ÄR MED under intervjun och medger att det inte är lätt att leva med någon som har depression:
– Hur ska man bete sig? När det varit som värst har Caroline legat i ett mörkt rum och inte vågat lämna lägenheten även om det varit nära vänner man ska besöka. Många av mina kompisar har säkert undrat varför jag inte kunnat vara med på olika saker ibland.
– Men vi har läst mycket om adhd och att det går ofta att bota genom att lära sig vem man är och med rätt mediciner. Men det gäller att ha lite flyt också och träffa rätt läkare, konstaterar Oskar.
Båda är medvetna om att det är en lång väg kvar.
– Depressionerna tror jag inte kommer att försvinna helt. Men nu känner jag att det finns en väg ut ur det här och man får ha ett långsiktigt mål. Vad jag lärt mig är att vara sann mot mig själv och inte tillåta någon att bestämma mitt värde. Det är viktigt att börja prata med familj och vänner. Folk som ser dina svagheter som en last kan man skita i, säger Caroline.
GENOM SINA EGNA erfarenheter hoppas hon kunna hjälpa andra i samma situation.
– Jag har blivit feldiagnostiserad flera gånger när jag haft depressioner och många har en fel bild av adhd. Det hade jag också för ett par månader sedan. Men det är så mycket bredare. Man tror att adhdpersonen är bråkig och stökig. Det var inte jag och det är väldigt vanligt att kvinnor får sin diagnos i vuxen ålder, ofta i sammanband med depression.
– Psykisk ohälsa är ett växande problem och man måste ta bort den där jäkla tabustämpeln. Det ska inte vara så mycket hysch hysch utan det är viktigt att prata om det.