Ren och skär skräck i Gullbranna
HALMSTAD: Dracula, Grisen och Liemannen; spöken, skelett och spindlar. Välkommen på halloween hos familjen Svensson i Gullbranna.
”Det händer ju att vi sitter och planerar grejer mitt i sommaren. Man vill ju ha något nytt varje år…”
CARINA SVENSSON
Allt började 2010, när då 17-åriga Maria Svensson och hennes kompis Johanna Sjögren ville bjuda kvarterets barn på en extra häftig halloween. De engagerade Marias familj i förberedelserna och när mörkret la sig över villaträdgården i Gullbranna var alla redo: den ruttnande grisen från filmen ”Saw”, Dracula, Liemannen och Zombien. Det hela trappades upp för varje år, och 2014 kom över 500 barn och vuxna för att få en rejäl dos skräck under de två kvällar som man bjöd in (även HP var på besök för att dokumentera rysligheterna).
MEN SEDAN BESTÄMDE sig familjen Svensson för att ta en paus för att hämta ny inspiration. Och Maria visste var den fanns:
– Jag har alltid haft en dröm om att åka till New Orleans, de kan ju det där med skräck. Så 2015 åkte vi dit och det var riktigt häftigt. Vårt hus kanske sticker ut här i Sverige, men där är det jättemånga som går all in på halloween, berättar hon och mamma Carina Svensson fortsätter:
– Det var också fascinerande att stå och titta på den där paraden, som bara pågår hur länge som helst. En massa vagnar och fullt av utklädda människor, både i tåget och bland åskådarna.
Väl i New Orleans kunde familjen Svensson inte låta bli att köpa det där flaxande skelettet som Maria sett på internet hemma i Sverige, men som då varit lite för dyrt. Nu fanns det för halva priset i en butik i USA, så det blev affär.
– Men dockan är ju rätt stor, så inför hemresan fick vi montera isär den. En av oss fick ta huvudet, en annan kroppen och en tredje fick ta stålkonstruktionen. Jag var rätt nervös när vi gick igenom tullen, om de hade kollat våra väskor hade de väl tyckt att vi har helt psycho, säger Maria och skrattar.
En iskall kväll två år senare står skelettet posterat intill häcken i familjen Svenssons trädgård. Ögonen lyser röda och den svarta figuren vevar med sina knotiga armar, hånskrattar och vrålar ut sitt dystra budskap: ”Du är min! Du kan inte gömma dig för döden – ge upp sin själ och acceptera att du kommer att hamna i en kista under marken!”.
DET FINNS OCKSÅ en hel del annat som väcker (den morbida) fantasin. Har man minsta anlag för klaustrofobi ska man undvika att titta på fånggallret, där blodiga händer sticker upp ur underjorden och vädjar om att bli befriade (lönlöst, givetvis…). Här finns också spindlar som pilar runt på uterumsgolvet, en giljotin som slår igen med en smäll när någon kommer nära, en hoppande bro – med mera.
Men det är alltså Grisen som gäckar de små besökarna. Plötsligt hörs ett avgrundsvrål från uterummet, och det visar sig att det som alla trott var en plastfigur har börjat röra på sig! Men ett ögonblick senare är Grisen bara borta – för att en kort stund senare dyka upp bakom planket.
Barnen är även fascinerade av Liemannen (Marias syster Linda) och en liten herre susar förbi och meddelar att han ska ”ta en selfie med Djävulen”. Carina Svensson ler och säger att det är så roligt när barnen uppskattar allt de har hittat på.
– Då är det värt tiden vi lägger på förberedelserna. Det händer att vi sitter och planerar grejer mitt i sommaren. Man vill ju ha något nytt varje år, säger Carina Svensson och nickar mot sin man Stefan som sköter tekniken bakom giljotinen, den hoppande bron, musiken, kistlocket, med mera.
INNAN VI LÄMNAR skräckhuset på Kumminvägen hör vi en mamma säga till sin familj: ”Har vi alla med oss nu, bäst att kolla så att ingen fattas…”. Och barnet som har fått inspiration och uppfordrande säger till sin pappa att ”ska vi göra något sånt här hemma, eller?”.