Playoff med stor dramatik
Vi drömde om ”Miraklet i Milano”. Vi ville ha ”Sannsagan på San Siro”. Vi önskade ”Bragden i Lombardiet”. Vi såg framför oss euforiska rubriker som ”JAAAANNE!!!” Och vi fick – svensk Vm-fest i Ryssland till sommaren efter 0–0 och en 95 minuter närmast overklig, lång gastkramning.
Smaka på den! Italien utslaget. Av Halmstadsonen Janne Anderssons stolta svenska fotbollslandslag. Italien var laddat och revanschsuget på ett kokande San Siro i Milano där den 1 500 personer tappra svenska klacken fullständigt dränktes i La Scalas hemstad. Nu skulle svenskarna, de som hade varit både ”elaka” och fula på Friends arena, få känna på italiensk fotbollskvalitet.
Svensk seger eller oavgjort skulle ge en Vm-biljett. Ett svenskt mål skulle tvinga Italien till tre. Det var de enkla förutsättningarna.
SEDAN SKÖLJDE ”GLI azzurri” över Janne Anderssons stolta landslag som trycktes längre och längre ner i planen för att sista kvarten av första halvlek till slut hamna nere i Robin Olsens knä.
Sverige hade två omdiskuterade straffsituationer och ett
”Det skulle inte gå att enbart försvara sig i 90 minuter, sa Andreas Granqvist inför dramat. Men visst gick det!”
skott nere vid Gigi Buffons stolprot av Victor Claesson.
Italien hade resten. Rörligheten, fantasin, aggressiviteten, kantspelet när Candreva och Darmian vällde fram på kanterna. Och både chanserna och Chanserna som när Robin Olsen räddade Ciro Immobiles friläge varpå Andreas Granqvist rensade undan bollen före mållinjen.
Men också pressen och förväntningarna från en hel nation efter 14 raka Vm-slutspel och därför allt, precis allt, att förlora. Det lutande tornet i Pisa skulle luta ännu mer, druvorna i Toscana och Valpolicella skulle få röta, Vesuvius skulle irriterat börja mullra, pizzorna i stenugnarna vidbrännas, pastan skulle koka sönder i de italienska hemmen och ingen väg skulle längre leda till Rom.
– Det går inte att bara försvara sig i 90 minuter, sa lagkaptenen Andreas Granqvist inför det avgörande dramat.
FÖR DET SKULLE innebära ett jaga, jaga, jaga utan boll som också skulle tära på de offensiva krafterna när Sverige – inte minst i den andra halvleken – faktiskt hade några gyllene omställningslägen mot ett alltmer desperat Italien.
Inte blev det lättare av att reserven Jakob Johansson för Albin Ekdal tvingades utgå skadad redan efter 16 minuter och en tävlingsmatchorutinerad Gustaf Svensson fick axla manteln bredvid Sebastian Larsson.
Men är det något som Halmstadsonen Janne Andersson har byggt det här laget med så är det moral, och att aldrig, aldrig någonsin ge upp. Aldrig vika ner sig.