Det blodigaste slaget i historien
HISTORIA: 75 ÅR SEDAN SLAGET VID STALINGRAD
Varken förr eller senare har så många soldater fallit under ett enskilt slag.
Totalt sett, från slagets inledning i augusti 1942 fram till tyskarnas kapitulation i januari-februari 1943, stupade cirka 750 000 man under striderna – 480 000 på den sovjetiska sidan och 270 000 på den nazityska.
Bland de senare ingick inte bara tyskar, utan även en stor mängd soldater från länderna som var förbundna med Tyskland – Rumänien, Italien och Ungern.
Till detta ska läggas ytterligare cirka en miljon sårade och tillfångatagna soldater. De totala förlusterna, båda sidor inräknade, uppgick därmed till uppemot 1,8 miljoner man.
– Det är förbluffande siffror. Framför allt de sovjetiska förlus- terna, både i män och materiel, var hårresande under hela kriget. Att de lyckades ersätta förlusterna är anmärkningsvärt, säger Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Förvarshögskolan.
Stalingrad var kulmen på Hitlers anfall på Sovjetunionen. Efter att ha hejdats utanför Moskva vintern 1941-42, gick han till förnyat anfall sommaren 1942, fast nu i sydlig riktning mot Volga och Kaukasus, i avsikt att ta kontroll över de sovjetiska oljekällorna i området.
FRÅN BÖRJAN VAR inte Stalingrad – som sträckte sig längs Volgas västra strand – ett centralt mål. Men ganska snart blev kontrollen över staden ett självändamål för den tyska diktatorn. Inom kort urartade * Östfronten 1941-45 var den avgörande fronten under andra världskriget. Det var där som den tyska krigsmaskinen krossades.
* Förlusterna på båda sidorna var enorma. Sovjetunionen förlorade 11-14 miljoner soldater, plus uppemot 15 miljoner civila under kriget.
* De tyska förlusterna på östfronten var också mycket stora. Cirka 4,1 miljoner soldater beräknas ha stupat i striderna mot Röda Armén.
* Även Tysklands bundsförvanter Ungern, Italien och Rumänien förlorade mycket blod. Cirka 300 000 rumäner, 300 000 ungrare och 100 000 italienare stupade i Ryssland. det hela till en ohygglig strid, kvarter för kvarter, gata för gata.
– Tyskarna drogs in i en förstavärldskrigsliknande situation. De var bäst på rörlig krigföring men i ruinlandskapet i Stalingrad tappade de alla sina fördelar, säger Åselius.
Samtidigt som tyskarna körde fast inne i staden, började de sovjetiska generalerna, ledda av den berömde Georgij Zjukov, planera för en motoffensiv, operation Uranus, som skulle fånga hela sjätte armén i en fälla.
Sjätte armén var den största formationen i den tyska krigsmakten och tanken var att ta revansch för alla förödmjukelser som Röda armén utsatts för sedan det tyska överfallet 1941, och ge tyskarna ett så djupt sår att de aldrig skulle kunna återhämta sig.
STORA TRUPPSTYRKOR DROGS samman nordväst och sydost om Stalingrad. Planen var att slå till mot de rumänska arméer som täckte sjätte arméns flanker. De rumänska styrkorna var inte alls av samma klass som de tyska.
– Ryssarna hade väldig respekt
OMEDELBART DISKUTERADES om sjätte armén, som leddes av general Friedrich Paulus, borde slå sig ut från inringningen. Men Hitler förbjöd Paulus detta. Han trodde inte att den tyska krigsmaskinen skulle orka med att återta Stalingrad om staden gick förlorad och han räknade med att kunna undsätta sjätte armén genom ett anfall söderifrån med en annan armé.
– Det är också tveksamt om sjätte armén hade klarat av att slå sig ut. Trupperna i Stalingrad var utmattade, säger Åselius.
Men anfallet söderifrån körde fast i snödrivorna. Undsättningen uteblev, och försöken att försörja soldaterna från luften misslyckades. Stalingrad blev ett iskallt inferno.
De tyska styrkorna höll ut i drygt två månader, men slutet var oundvikligt. Sjätte armén – det som var kvar av den – kapitulerade 31 januari 1943. En mindre avdelning höll ut till 2 februari. Cirka 90 000 tyska soldater hamnade i sovjetisk krigsfångenskap, ett öde som endast 5 000 av dem skulle överleva.
– Kriget vänder vid Stalingrad. Hade inte tyskarna nötts ned där hade kriget kunnat bli långvarigare, säger Åselius.
I november 1942, blev en kvarts miljon tyska soldater inringade vid Stalingrad i södra Ryssland. Det var den definitiva vändpunkten under andra världskriget. Sannolikt var det också det blodigaste slaget i världshistorien.