Bryssel-bråk göder flamländsk separatism
Krisen i Katalonien har fått Flanderns separatister att vakna igen. Uppmärksammade ungdomsbråk i Bryssel dras nu även in i motsättningarna i det språkligt kluvna Belgien.
När det flamländska separatistpartiet NVA efter valet 2014 blev en del av Belgiens regeringskoalition var skepsisen stor. Som att göra räven till chef i hönsgården, sade kritikerna som befarade ökade krav på ännu större uppdelning mellan landets språkgrupper.
Regeringspositionen har dock fått NVA att tona ned sin retorik och arbeta för hela landet. Och tack vare en kombination av bättre ekonomi, populära polis- och militärinsatser efter terrordåden 2016 och otaliga skandaler inom det franskspråkiga Socialistpartiet har till och med vissa Nva-politiker rusat upp i topp bland de ledare som även de fransktalande belgarna tycker bäst om.
Men så kom krisen i Katalonien.
MEDAN EU-LÄNDERNAS STATS- och regeringschefer i princip mangrant ställt upp bakom Spanien har tunga Nva-företrädare som partiledaren Bart De Wever, inrikesminister Jan Jambon och migrationsminister Theo Francken skarpt kritiserat Madrids agerande mot katalanerna.
PREMIÄRMINISTER CHARLES MICHEL – franskspråkig liberal – har försökt tona ned motsättningarna och hävda goda kontakter åt alla håll. Samtidigt har regeringsenigheten tydligt störts av att även flamländska flaggor synts flitigt i de demonstrationer som hållits till stöd för den landsflyktige katalanske regeringschefen Carles Puigdemont.
När Puigdemont hårt kritiserade reaktionerna i EU vid ett möte i Bryssel den 7 november fanns dessutom inte bara Nva-företrädare på plats – utan också exempelvis Gerolf Annemans, Eu-parlamentsledamot för det betydligt mer hårdföra självständighetspartiet Vlaams Belang.
Händelserna säter ånyo fokus på splittring och skillnader i Belgien.