Fluffigt när Björk vänder sorgen ryggen
Tonläget på Björks förra skiva Vulnicura var så sorgset att hjärtat krympte. Den vanligtvis så privata artisten var helt öppen med att musiken sprungit ur den uppslitande skilsmässan från konstnären Matthew Barney. ”När jag gjorde det här albumet kollapsade allt. Jag hade ingenting”, sade hon i en intervju med Pitchfork.
På Utopia vänder hon sorgen ryggen och tillåter sig att drömma, hoppas och älska igen. Förstaspåret Arisen my senses förmedlar just den berusande känslan av att våga känna på riktigt, ackompanjerat av elektroniskt fågelkvitter, harpa och ett dansant beat.
I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon att inspelningarna föregåtts av intensivt jammande tillsammans med medkompositören Alejandro Ghersi. Tiden var mogen att gå vidare till ”fluffiga flöjttoner”.
Fluffigt är det verkligen – nästan i övermått – samtidigt som låtarna, precis som på Björks senaste skivor, kräver mycket av lyssnaren. Utopia gränsar till konstmusik, ibland med referenser till medeltida ballader och sakrala melodier. Men den som har tålamod belönas. När Björk spänner bågen resulterar det inte i brustna strängar, utan i ett verk som har potential att överleva i många år framöver.
POP/ELEKTRONIKA
BJÖRK Utopia (One Little Indian/playground)