Asexprat – en bandfika utan motsvarighet

Vi satt och pratade sex i replokalen. Basisten var helt klart taggad. Han viftade med armarna, beskrev och stod i. Han var inne i berättandet med ett engagemang som överraskade. Hans detaljrikedom i historien kunde ha gjort en smyglyssnare en smula generad – om det inte vore för att han pratade om bin och deras reproduktion. Inget gubbigt replokalssnusk här inte. Ren och skär vetenskap, helt enkelt.

”Visste ni att hanarna, drönarna, blir utkastade ur bisamhällena?”

VI TITTADE STORÖGT på honom. Vi gapade troligen. Naturen är obarmhärtig. Stackars uteliggardjuren.

Så här långt in händelseförloppet inser alla med minsta minne från mellanstadiets lektioner att gubbarna i bandet egentligen inte satt och pratade sex. Binas fortplantning är en slags asexuell förökning. Vi pratade asex.

Hanarna bildas av obefruktade ägg. Honorna bildas av de befruktade äggen. Att det spelar roll inser man när temperaturen kryper ned och bina börjar göra sig redo för att överleva vintern i bikuporna.

DET SPELAR INGEN roll att hanarna under sina korta liv i huvudsak har som uppdrag att para sig med bidrottningen. Närheten till makten inne i kupan är skenbar. Inför vintern kastar honorna ut drönarna. Det spelar ingen roll att hanarna är större.

”It’s actually like riding a bike – easy to do but quite difficult to describe”

Wilko Johnson om sitt sätt att spela gitarr Det är honorna som har giftgadden. Behöver jag säga mer? Basisten hämtade andan. Vi högg direkt och försökte föra över samtalet på något mindre ojämlikt. Trots massor av timmar med naturprogram på tv var vi chockade över naturens hårdhet. Det är kanske en smula svårt att säga i dessa tider och lite som att svära i kyrkan, men det är inte alltid lätt att vara man.

JAG FÖRSÖKTE: ”HAR ni hört Deep Purples nya?”

Basisten hade det, men var omkopplad till pedagogläget. Han hade ångan uppe och öste på med häpnadsväckande fakta från naturen. Han hade ursprungligen hört om bina av en kollega på gymnasieskolan, blivit biten och googlat i hyperspeed. Resultatet blev en bandfika utan motsvarighet.

Upplevelsen den kvällen är ren och oförfalskad glädje. Det är sånt som bara händer i replokalen. Man tror att det blir tugg om tuffa konserter, gemensamma minnen från spelningar och anekdoter från bandets tidiga barndom.

I stället är det platsen för ett ständigt kunskapsutbyte. Ett andningshål i vardagen där kamrater för livet berikar varandra på de mest häpnadsväckande sätt. Redan innan första ackordet studsat mot äggkartongsväggarna.

MAGISKT, HELT ENKELT. Eller, för att helt osökt komma in på veckans Wilko Johnson, kanske obeskrivligt för utomstående. När Wilko en gång fick frågan om hur han gör när han spelar gitarr svarade han: ”It’s actually like riding a bike – easy to do but quite difficult to describe”.