Jämlikhet för S är alltid höjda bidrag

LEDARE HP 4/12. En de stora snackisarna i nästa års budget är barnbidraget, som höjs med 200 kronor.

Men nu har regeringen kommit på att höjningen är orättvis, eftersom personer med socialbidrag riskerar att få sänkt ersättning. Barnbidrag räknas nämligen som en form av inkomst, och då ryker en del av försörjningsstödet. Därför vill regeringen även höja normerna för försörjningsstöd. Barn- och äldreminister Åsa Regnér (S) ser detta som ett framsteg för jämlikheten. Till Ekot säger hon att hon tror att förslaget kommer att göra skillnad för barnen.

Visst finns det en poäng i att ojämlikheten mellan barns uppväxtvillkor är för stor. Under senare år har inkomstskillnaderna ökat i 286 av landets kommuner, enligt en kartläggning från Dagens Samhälle.

ATT ÖKA JÄMLIKHETEN är en politisk uppgift. Och Socialdemokraternas lösning är, som vanligt, höjda bidrag. Men det är en alltför ensidig förståelse för vad ojämlikhet är.

Försörjningsstöd är inte en ekonomisk ersättning som erhålles när man är arbetslös eller för sjuk för att kunna arbeta – det är bidrag som delas ut för att människor inte ska svälta på gatan. Tanken är att människor ska få bidraget under en kort tid. Men i fjol fick 40 procent av bidragstagarna bistånd under 10 månader eller mer. De människor som är beroende av försörjningsstöd är helt i händerna på det offentliga.

SOCIALDEMOKRATER måste påminnas om att jämlikhet inte endast är en fråga om ekonomi, utan också om självbestämmande och värdighet.

Socialdemokratisk jämlikhetsideologi innebär att Sveriges socialbidragstagare ska vara tacksamma över några extra hundralappar som den välvilliga staten omfördelar.

Men om man på riktigt bryr sig om att bryta fattigdomen finns bara ett sätt, och det är att se till att människor som står långt ifrån arbetsmarknaden ökar sina chanser att få ett jobb.

Det skulle dock innebära åtgärder som inte faller LO i smaken. Så S väljer bidragslinjen.