Supervalåret snart
EU: ALLA VANN OCH FÖRLORADE – TVEKANDE EU-VÄNNER NY NYCKELGRUPP
På förhand var skräcken stor bland etablerade partier och inne på Eu-kontoren i Bryssel. Efter ett 2016 med brittiskt ja till brexit och valet av Donald Trump i USA fasade många Eu-vänner för ett 2017 med islamfientlige Geert Wilders som premiärminister i Nederländerna och Nationella frontens Marine Le Pen som Frankrikes president.
FAST SÅ GICK det inte alls under vårens två stora val. När Emmanuel Macron i stället valdes till president i Paris vandrade han till och med upp för att ta emot väljarnas jubel till tonerna av Beethovens Eu-hymn.
Lättnaden i Eu-kretsar blev dock snabbt grumlad. I Tysklands val i september tappade förbundskansler Angela Merkel rejält, medan invandringsoch islamkritiska AFD gick starkt framåt.
Och efter valet i Österrike ett par veckor senare inbjöds FPÖ – från samma partifamilj som Le Pen, Wilders och AFD – till samtalen om en ny regeringskoalition.
Resultaten kan verka förvirrande, men tycks ändå peka på ett par tydliga trender: * Etablerade partier, inte minst till höger, kan snabbt plocka röster från populisterna med hjälp av löften om hårdare tag och skärpta gränser * Eu-skepsis är en sak, men uttalad Eu-fientlighet ger ingen succé hos väljarna
Exemplen är många. I Tyskland har Christian Lindner och hans liberala FDP vuxit i opinionen efter att ha anammat en tuff syn på både invandring och ekonomiskt samarbete.
– Med honom har FDP blivit en lightversion av extremhögern, noterar statsvetaren Gero Neugebauer i Berlin syrligt i en belgisk intervju.
I Frankrike talar samtidigt Marine Le Pen knappt alls längre om Eu-utträde eller slopad euro. Samma tendens syns hos FPÖ och italienska Lega Nord.
– Populisterna, som vill fortsätta vara populära, har förstått att väljarna har accepterat behovet av ett europeiskt samarbete, anser Euveteranen Herman Van Rompuy i en intervju med tidningen Le Soir.
Supervalåret i EU 2017 är i princip över – men vem vann egentligen? Såväl Eu-vänner som Brysselmotståndare gick både fram och tillbaka och bäddar för ett läge med en ny nyckelgrupp bland väljarna.
ÄVEN EU-LEDNINGEN HAR reagerat. Van Rompuys efterträdare som permanent rådsordförande, Donald Tusk, har lanserat sin ”ledarnas agenda” där medlemsländernas stats- och regeringschefer ska ges en starkare ställning i beslutsprocessen. När Eu-kommissionen nyligen lanserade sina framtidsplaner på jordbruksområdet betonades också att detaljfrågor inte ska avgöras centralt.