Växande problem
* Enligt socialtjänstlagen är alla som arbetar med barn skyldiga att göra en orosanmälan om man misstänker att ett barn far illa. Exempel på verksamheter med anmälningsplikt är skola, förskola, polis, sjukvård och tandvård.
* Den som gör en anmälan i tjänsten kan inte vara anonym. Om man vill kan man få veta om anmälan lett till en utredning.
* Barnets vårdnadshavare har rätt att få ta del av anmälan och vem som har gjort den.
* Även privatpersoner kan göra en orosanmälan och behöver då inte uppge sitt namn. Som privatperson får man av sekretesskäl ingen återkoppling kring vad som händer efter att man gjort sin anmälan.
beteendet på en tonåring jämfört med när barnet är litet, säger Monika Gashi.
VAD HÄNDER DÅ med alla anmälningar? Monika Gashi beskriver de rutiner som finns reglerade i socialtjänstlagen. Redan inom ett dygn ska man exempelvis avgöra om det behöver ges ett akut skydd eller inte. Om läget inte bedöms vara akut så har socialförvaltningen 14 dagar på sig att besluta om man ska inleda en utredning.
– Det är ovanligt att vi behöver göra en akut insats. Oftast tittar vi på om det finns någon tidigare anmälan och pratar med anmälaren, vårdnadshavaren och ibland även barnet. Vi brukar exempelvis fråga hur föräldrarna ser på situationen och om de upplever att de behöver hjälp med något. Om föräldrarna inte vill medverka så är det däremot svårt att komma vidare. Vi kan aldrig tvinga någon, om inte barnet far så illa att det är i behov av skydd, konstaterar Monika Gashi.
XX inkommer kl 02 till akuten med sin mamma och storasyster. Är berusad och svarar knappt på tilltal. Minns inte vad som hänt under kvällen. Har 1,44 promille i blodet, inga spår av droger i urinen. Hämtades hemma hos en kompis där båda föräldrarna var fulla. Enligt modern var stämningen där så obehaglig att hon uttrycker önskan om att göra undersökning för sexuellt övergrepp på XX.
UNGEFÄR HÄLFTEN AV anmälningarna leder till en utredning och ansvaret går då vidare till socialförvaltningens 30-tal utredare. Under ett år pågår cirka 1 200 utredningar, ofta i samverkan med polis, förskola eller skola.
– Utredningstiden får max vara i fyra månader, så trycket är hårt på vår personal. I första hand pratar utredarna med föräldrarna och barnet. Utredaren har rätt att prata med barnet även om föräldrarna inte vill det. Finns det misstanke om brott så samråder vi med polisen, berättar Monika Gashi.
Utredningen kan mynna ut i en rad olika åtgärder.
– Vi på socialförvaltningen kan erbjuda mycket stöd och skydd i olika former och har många engagerade medarbetare. Ofta kan det hjälpa med stödsamtal, en föräldrakurs eller familjebehandling. Det är sällan vi behöver omhänderta ett barn eller ungdom, men det händer några gånger om året. Då kan det exempelvis handla om att barnet missbrukar eller utsätts för våld.
HON BERÄTTAR ATT man brukar skilja på situationsvåld, då en vuxen tappar besinningen, och uppfostringsvåld, då våldet ses som en del i uppfostran.
– Uppfostringsvåld är fortfarande vanligt i en del kulturer och då måste vi förklara att det inte är ok. Vi försöker alltid i första hand att FLICKA, 14 ÅR
Anmälare: St-läkare på akuten
hjälpa familjen att hjälpa sig själva. Att placera ett barn i ett annat hem är den sista utvägen.
Antalet orosanmälningar om hedersrelaterat våld är relativt få. Hittills i år handlar det om sju stycken.
– När det gäller hedersrelaterat våld så är det svårt att hjälpa den utsatta. Personen tvingas ofta välja bort hela sin släkt och det är vanligt med hot om våld och påtryckningar. Det vi kan göra är att se till att den utsatta får skydd och stöd till ett mer självständigt liv, säger Monika Gashi.