Ord och bild i samspel
POESI/FOTO: HALMSTADDUO GER UT BOKEN ”UPPLYSTA MÖRKRUM”.
På bokens vänstra sida ett foto, på den högra en dikt. – Ord och bild ska inte illustrera varandra – utan komplettera, säger poeten Stefan Albrektsson och fotografen Gunnar Sjödin.
Det är en ruggig decemberdag när jag träffar de två männen på min gamla arbetsplats, det före detta Hp-huset på Söder i Halmstad.
I dag jobbar Stefan Albrektsson här som gitarrlärare på Kulturskolan, som i höstas flyttade in i byggnaden. Gunnar Sjödin har varit stråklärare på samma skola men är numera pensionär.
– Jag har ändå fullt upp men i dag väljer jag själv vad jag vill göra, säger han.
Och bland detta imgår uppenbarligen det tidsödande och oekonomiska arbetet med boken ”Upplysta mörkrum”, där han och Stefan har pusslat ihop dikter och konstnärligt bearbetade foton.
MEN BILDERNA ÄR inte exakta illustrationer till texterna. Eller vice versa.
– De snarare kompletterar varandra, säger Gunnar.
– Ja, du kan titta på bilden och sedan läsa texten, och när du går tillbaka till bilden kanske du ser den på ett annat sätt, säger Stefan.
Bägge två strävar efter att skapa verk som är öppna för många tolkningar.
– Vi letar efter bilder och ord som kan säga olika saker, säger Stefan.
Ett exempel är dikten ”Att vilja vara indian” där en bild med roadmovie-motiv matchas av strofer som ”Jag ville alltid vara indian/ – underdog. Smygaren i gräset/ Lone Wolf. Hukande/i svarta skuggor – dold för de vita”.
MAN KAN SE texten som en idyllisk barnfantasi, men det finns andra tolkningar.
– Jag växte upp i ett alkoholisthem och ville vara någon annan, en indian på flykt. Jag drömde om att blir cirkusmusiker eller långtradarchaufför, alltid på väg, säger Stefan.
Han började skriva poesi i 13-årsåldern och i dag, 35år senare, lägger han ut dikter på sajten poeter.se.
– Det är som en offentlig skrivbordslåda, säger han med ett skratt.
Gunnar har också fotograferat under många år, och började arbeta mera konstnärligt 2012.
– Jag beskär bilder och ibland är det kanske bara 10 procent kvar av det ursprungliga fotot. Dessutom justerar jag bland annat ljus och färger, resultatet kan bli måleriskt.
HAN OCH STEFAN fann varandra på allvar för drygt ett år sedan vid en skolkonferens. De började prata, till en början om musik som bägge gillade – till exempel Frank Zappa.
Gunnar berättade att han skulle ha en utställning samma höst på Galleri Hedvig, och Stefan tittade på bilderna i Gunnars telefon. Det var väl inte det ultimata formatet?
– Nej, men jag tyckte bilderna var jättehäftiga och tänkte att jag hade poesi som kunde passa in, säger Stefan.
Sedan har de två jobbat med ”Upplysta mörkrum”, som blev klar för någon månad sedan. Ni funderar inte på att ha en gemensam utställning?
– Jo, och en annan tanke är att visa bildspel och läsa dikterna live. Det kanske kan bli av på Kulturnatten nästa år, säger Gunnar.