Stoppa genast utvisningarna av ungdomarna

Vi vädjar inte längre – vi kräver att utvisningarna av ensamkommande ungdomar stoppas nu! Det skriver 341 lärare i #Enelevettliv-uppropet.

DEBATT 22/12. Vi är många! Vi är lärare! Vi har kämpat länge för alla dessa fantastiska ensamkommande elever – de har kämpat hela sina liv. Framför våra ögon sker en urskillningslös utvisning av ensamkommande ungdomar till flera farliga länder, främst Afghanistan, ett land som FN uppgraderat till krig, där bombningar och attentat sker var och varannan dag. Ett land konstaterat som det näst farligaste i hela världen efter Syrien och med mycket hög korruption.

TILL DETTA LAND utvisas våra elever en efter en – och vi ser dem försvinna från våra klassrum efter att vi haft dem framför oss under flera år! Samma läge gäller ungdomar till andra farliga länder, som till exempel Somalia. Vi är trötta på politiker som vänder kappan efter vinden och hoppas att det snart ska mojna! Som offrar dessa ungdomar som brickor i ett politiskt spel.

Vi är inte bara lärare – vi blir allt för dessa elever, deras enda trygghet när allt annat försvinner.

Att regeringen har föreslagit en ny lag som kan komma att gälla vissa av dessa elever till sommaren känns väldigt avlägset, osäkert och mest som valtaktik. Återigen väljer man ut vissa av de ensamkommande ungdomarna istället för att inse att alla har lika stora asylskäl och att deras asylprövningar varit allt annat än rättssäkra. Det är vi lärare som får uppleva och ta itu med ångesten, självmordstankarna, ovissheten, hopplösheten, hemlösheten, chocken, skräcken, diskrimineringen. Vår arbetssituation, arbetsbelastning och arbetsmiljö är ohållbar och omöjlig.

Vårt jobb slutar inte med att vår arbetsdag är över – då börjar ”jobbet efter jobbet” istället. Då tar vi itu med allt annat som inte har med skolarbete och läraryrket att göra. Det gäller juridisk rådgivning som vi sätter oss in i, försök att hitta sovplatser till desperata ungdomar som har sin enda trygghet i sin skola och flyttas till vuxenboende i andra änden av Sverige när de skrivits upp eller fyllt 18 år, vara psykologiskt stöd till totalt utlämnade elever när de inte längre får tillgång till samhällsstöd och mycket annat. Vi orkar helt enkelt inte ha det så här och följden blir att vi antingen lämnar läraryrket eller blir sjukskrivna!

Vi är inte bara lärare – vi blir allt för dessa elever, deras enda trygghet när allt annat försvinner. Vi öppnar våra hem, våra hjärtan, tar av vår lön, blir deras offentliga biträden och mycket annat, för i vår utbildning har vi fått lära oss att vi har en skola för alla. Vi ska följa de mänskliga rättigheterna i svensk skola och det sitter i ryggmärgen.

Dessa ungdomar är våra elever, de har asylskäl och har varit här i två tre år och är integrerade i vårt svenska samhälle på alla sätt och vis. De är våra elever och har rätt till ett liv, sitt liv.

VI LÄRARE KRÄVER nu att ni politiker går samman över partigränser och ser till att den nya lagen gäller alla ensamkommande som kom innan den 20 juli 2016 (oavsett antal månader till asylbeslut) och gäller retroaktivt från den 1 januari 2018. Se till att ändra på det som sker nu – om ni ska behålla någon form av värdighet och förtroende! Vinden kommer inte att mojna.

Alexandra Culibrk samt ytterligare 340 lärare som undertecknat uppropet (samtliga namn finns på nätet)