Med juleljus i julehus
Fem vackra hus står posterade sida vid sida, och de varma ljusen från fönstren speglar sig i den mörka kanalen. Välkommen till Amsterdam – i Steninge.
HALMSTAD: God jul från Amsterdam – med betoning på god. För när julen är över kan familjen Tegnhed i Steninge käka upp hela kvarteret.
På 1990-talet pluggade Stina Tegnhed konstvetenskap i Amsterdam, och blev för evigt förälskad i staden.
– Förutom att den är så vacker, är atmosfären trevlig och anspråkslös, säger Stina som därför tyckte att valet av motiv var självklart när hon och kompisen Ulf Hansson bestämde sig för att bygga ett pepparkakshus lite utöver det vanliga.
– Jag ville bygga ett kvarter från Amsterdam med så kallade Grachtenpand-hus, alltså de klassiska gamla husen som tätt ihop längs en kanal, säger Stina.
Ulf var genast med på noterna. Han konstruerade fem husfasader i hårdpapp, alla olika, och gjorde hål för fönster och dörrar. Därmed fanns grunden för bygget och nu var det bara att sätta igång.
– Vi började på lördag eftermiddag, höll på hela kvällen, fortsatte på söndag förmiddag och var klara efter lunch, säger Stina.
DET MESTA GICK som på räls, och Ulf menar att tricket är en speciell kristyr. Förutom att man använt den till all dekoration (en hel del, som ni kan se på bilden…), har den också fungerat som klister.
– Den påminner om vanlig kristyr, men genom att ta bort vattnet och i stället tillsätta äggvita – enkelt förklarat – får du en tjockare massa, som fungerar jättebra att limma med. Den blir lika hård som bränt socker, men är mycket lättare att hantera.
Det enda kritiska momentet var när den högsta fasaden, som mäter 40 centimeter upp i nock, skulle in i ugnen.
– Den fick nästan inte plats på plåten, men efter lite tråcklande gick det, säger Stina och Ulf inflikar att alla fem husen har fönsterrutor (ett snabbt överslag visar att det handlar om cirka 65 stycken…).
– Där gjorde vi en blandning som påminner om den du använder när du gör polkagrisar, med smält socker, glukossirap och en skvätt ättika. Efter ett snabbt uppkok till 150-155 grader hällde vi ut smeten på en teflonplåt, gjorde snitt för de bitar vi behövde – och när blandningen hade stelnat var det lätt att skära ut rutorna.
Själva dekoreringen av husen tog sin tid. Kristyren blandades med pastafärger (inte karamellfärg) och spritsades nogsamt ut på fasader och tak.
– Jag gjorde också granris och små lampor på mina hus – de har mycket ljus på fasaderna i Holland, säger Stina.
Dottern Fia var med under större delen av det intensiva bygget, men tog lite pauser då och då.
– När det blev långtråkigt gick jag in på mitt rum och spelade dator, säger hon och tillägger att pepparkakshuset är ”jättefint” (även om hennes grundinställning är att degen nog är det viktigaste i hela konstruktionen…).
Och kvarteret i Amsterdam har gett mersmak, både för pepparkakspatrullen och för oss på Hallandsposten. Planerna för nästa års projekt är redan igång, frågan är bara vilket motiv det blir.
– Ska det ha internationell prägel är klocktornet på Domen i Florens ett alternativ, säger Ulf medan Stina gärna stannar kvar i Amsterdam.
– Jag skulle vilja bygga Paradiso, en nattklubb som är inrymd i en gammal kyrka. Den fanns när jag bodde där för 20 år sedan och är fortfarande igång.
MEN KANSKE HÅLLER de sig på hemmaplan nästa år. Fia föreslår kyrkan på Stora torg, medan Stina funderar på något som inte längre finns - förutom i minnet på lite äldre Halmstadbor:
– Tänk att bygga Tivolirestaurangen som i Norre katts park, men som tyvärr revs, säger hon och Ulf tar vid:
– Eller Uno Forthmeiiers karamellhus längs Laholmsvägen – de känner ju alla Halmstadbor igen.
Vad det blir i slutändan återstår att se. Den här julen håller vi hur som helst till i Amsterdam, med luciakören som sjunger i snön och tomtarna som snart ska tända sin snöbollslykta.
”Jag gjorde också granris och små lampor på mina hus – de har mycket ljus på fasaderna i Holland” STINA TEGNHED