Rätt och fel om pensionerna

Pensionssystemet är inte hållbart och behöver flera reformer som till exempel en kraftig skattesänkning, skriver Bo Fridolph och Göran Dandelo.

DEBATT 28/12. I debatten kring pensionerna hävdar många att pensionssystemet inte behöver några större reformer samt att dess grundprinciper är sunda och stabila. Vi vill hävda motsatsen.

Följa löneutvecklingen. När pensionsutredningen presenterades under början av 1990-talet var den viktigaste grundprincipen att pensionerna skulle utvecklas i samma takt som lönerna. Sedan införandet av systemet har pensionerna ökat med någon enstaka procent, medan lönerna har ökat med cirka 40 procent. En viktig grundprincip har således gått förlorad redan efter kort tid.

FINANSIERING OCH INTJÄNANDE. Pensionssystemet finansieras genom avgifter för de arbetande generationerna, medan intjänandet är kopplat till den enskilde individen. Detta har skapat en konstig debatt kring pensionerna som har fått ungdomar att tycka att de inte ska betala för pensionärernas uppehälle.

Prognosen för ungdomar utan tjänstepension är milt sagt dåliga.

Dessutom hävdar många politiker i riksdagens pensionsgrupp att ”du betalar inte till din egen pension, du betalar till dagens pensionärer”, vilket förstärker bilden av pensionerna som ett bidrag snare än intjänade, sparade medel.

Intjänandetaket. På den del av inkomsten som ligger över lite drygt 39 000 kronor per månad får löntagaren inte tillgodoräknas pensionsrätt. Däremot betalar arbetsgivarna full pensionsavgift även för detta löneutrymme. Under 2016 brandskattade staten pensionärerna på cirka 17 miljarder genom detta.

Sambandet mellan inbetalning och utbetalning har suddats ut. Löntagarna betalar i huvudsak in till sin pension via arbetsgivaravgifterna, men får bara tillbaka pensionsrätter från staten. Merparten av pensionsavsättningarna går till en allmän pott, som fördelas genom invecklade matematiska beräkningar, där landets genomsnittliga levnadsålder är en viktig faktor.

I många låglöneyrken kan löntagare som arbetat mer än 40 år i vårt land, hamna under gränsen för garantipension. Prognosen för ungdomar utan tjänstepension är milt sagt dåliga.

Höjd pensionsålder. Nu föreslås en höjning av lägsta pensionsålder till 64 år, men debatten om höjd pensionsålder saknar viktiga inslag. Om vi ska arbeta till vi fyller 69 år eller längre, måste även hinder för detta tas bort. Så sent som 2016 höjde regering arbetsgivaravgifterna för dem som är över 65 år. Det rimmar mycket illa med höjd pensionsålder. Möjligheter att jobba vidare, ta bostadslån, livförsäkring, sjukvårdsförsäkring med flera regler måste också ses över.

AKUTA OCH LÅNGSIKTIGA lösningar. Den akuta lösningen för dagens pensionärer är en kraftig skattesänkning som medför att de med mycket låga pensioner inte behöver betala någon skatt alls. Långsiktigt bör avsättningarna till premiepensionerna successivt ökas så att en större andel av pensionsinbetalningarna går till individuella pensionskonton. Så stärker vi sambandet mellan gjorda inbetalningar och framtida pension. Till skillnad från dagens system som utplånar detta samband.

Bo Fridolph

ordförande SPI Välfärden Göran Dandelo

äldrepolitisk talesperson Medborgerlig samling