Vattenbrist gav rekordlångt förbud SÖDRA HALLAND OVANLIGT BEROENDE AV GRUNDVATTEN
HALMSTAD:
Kan dricksvattnet ta slut i ett välfärdsland som Sverige? 2017 var året då den frågan ställdes på allvar. Först efter sju månaders bevattningsförbud blåste Laholmsbuktens va ”faran över” för södra Halland.
– Årets bevattningsförbud är det längsta vi har haft i modern tid. En skillnad är också att det inte bara gällde vanlig växtbevattning, utan påverkade företagare och idrottsföreningar, konstaterar Mattias Leijon, förvaltningschef för LBVA.
Risken för vattenbrist har diskuterats i flera delar av landet eftersom det föll ovanligt lite regn och snö under höstarna och vintrarna 2015 och 2016. Lite nederbörd innebär nämligen att grundvattnet inte fylls på som det ska.
När Laholmbuktens va införde ett rekordtidigt bevattningsförbud den 11 april hänvisade man just till ”historiskt låga grundvattennivåer” och risken för akut vattenbrist. Till saken hör att det kommunala vattnet i Halmstad och Laholm uteslutande tas från olika grundvattentäkter.
SETT TILL RIKET som helhet är det däremot vanligare att dricksvattnet kommer från ytvatten, det vill säga sjöar och åar. Så är det exempelvis i både Falkenberg och Varberg. Ytvattnet behöver renas innan det kan drickas, men fylls å andra sidan på mycket snabbare vid nederbörd än vad grundvattentäkterna gör.
Varför har då LBVA gjort sig beroende av grundvatten och ska det fortsätta vara så? Mattias Leijon försöker bena i frågan:
– Fram till mitten av 1980-talet så använde vi både ytvatten och grundvatten, men enligt vad jag fått berättat för mig så var det klagomål på smaken och lukten på det renade ytvattnet.
– När man så byggde ut Sennans grundvattentäkt så trodde man att den skulle räcka under lång tid framöver och man stängde ytvattenverket vid Sannarp. I dag kan vi konstatera att vi behöver komplettera grundvattnet med vatten från Nissan, Lagan eller Bolmen.
PLANEN ÄR DOCK inte att börja producera dricksvatten av ytvatten direkt, utan att fylla på grundvattentäkter med förbehandlat ytvatten, som sedan får bilda grundvatten på naturlig väg.
– Att skapa konstgjort grundvatten tar längre tid, men än så länge förordar vi det. Med ytvatten finns alltid en risk att det blir förorenat och att vi kan få stopp i leveransen. Grundvatten ger en annan leveranssäkerhet.
– Det finns också andra intressenter som vill använda ytvattnet, exempelvis jordbruket, och vi kan inte bara se till våra egna behov, menar Mattias Leijon.
FÖRVALTNINGSCHEFEN tror dock att både hushåll och företag måste vänja sig vid att använda vatten på ett klokare sätt. I detta ingår att i första hand använda dricksvatten till mat, dryck och hygien, och för processer där vattnet behöver hålla dricksvattenkvalitet.
– Det finns ju vatten av olika kvalitet som kan användas till olika ändamål. Många samlar redan regnvatten i tunnor och använder för att vattna i trädgården och vi behöver hitta fler sätt för att ta hand om dagvattnet, i stället för att leda bort det, säger Mattias Leijon.
Något parallellt vattenledningsnät, där vi kan skruva på kranen och få ”halvrent” vatten, tror han däremot inte är genomförbart.
– Inte i stor skala i alla fall, men kanske kan man skapa mer lokala lösningar i anslutning till naturliga vattendrag. Om det har grundlagts goda vattenvanor under årets bevattningsförbud så är det viktigt att vi tar vara på dem. Ska vi räkna med att det blir bevattningsförbud även nästa år?
– Det är för tidigt att svara på, men vi kommer bara att införa förbud om det finns tydliga skäl för det.