Att fastna i föräldrahemmet eller växa upp i kåkstadsliknande tillvaro är ingen bra start.

Årets val kommer att skilja sig från förra valet 2014.

LEDARE 4/1. Valdebatt 2014: Ledarna för de etablerade partierna sluter upp bakom varandra. Sverige ska vara ett öppet land, menar statsminister Fredrik Reinfeldt (M), oppositionsledaren Stefan Löfven (S), och företrädarna för de mindre partierna. Bara en person går emot konsensus: Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna. I debatt efter debatt påpekar han att Sverige måste ta tag i integrationsproblemen. Hur detta ska gå till har han dock inget konkret svar på.

MYCKET HAR HÄNT på fyra år. Flyktingkrisen 2015 fick de flesta politiker att inse att kapaciteten i det svenska mottagningssystemet har en gräns. Problem som bilbränder, gängskjutningar och ett ökat våld gör att debatten förändrats.

I september är det val igen. Men nu har ”öppenhet” bytts ut mot ”trygghet”. En ny konsensusuppfattning har etablerats, åtminstone i de två stora partierna: Vi behöver hårdare tag.

Många debattörer menar att svenska politiker, genom att ändra inställning i känsliga frågor som rör sådant som migration och tiggeri, överger sina ideal och ger efter för högerpopulisters världsbild. Men det är inte nödvändigtvis en korrekt tolkning. Att åsiktskorridoren ändrar form och att nya samförstånd etableras är naturligt. Åsikter går alltid i trender. Att politiker pratar mer om skuggsamhället och mindre om öppenhet 2018 betyder inte att högerpopulismen har ”segrat”, utan om att politiken tar sig an problem som man för några år sedan lade mindre vikt vid.

DET TRÅKIGA I svensk politisk kultur är att åsikter som avviker från mittfåran avfärdas som irrelevanta. Det öppnar upp dörren för extremister. Låt oss hoppas att valrörelsen 2018 blir hyfsat nyanserad.