Hallandsposten

Hvar 8 dag, för hundra år sen ...

- LARS O. CARLSSON

”Ideligen snöstorm och grofva sjöar, som oafbrutet bröto öfver fartyget och den 20 november i ett brott krossade giggen” ”Man ser alltså de dagliga arbetena på flygstatio­nen, huru flygbåtarn­e rycka ut för att spana efter utlänska ubåtar som siktats i hafsbandet”

Jag botanisera­de i Världens gång-redaktione­ns brokiga bokhyllor och fann en bokrygg med texten Hvar 8 dag. Det visade sig handla om en inbunden årgång av ett illustrera­t magasin som utgavs under åren 1899 och 1933. Just detta specifika exemplar, ett inbundet band av den nittonde årgången, innefattan­de nr 1 (utgiven den 7 oktober 1917) till nr 52 (utgiven den 29 september 1918). Det är ju en ganska udda årgångsind­elning, men en naturlig följd av att det första exemplaret utgavs den 1 oktober 1899.

FRAM TILL 1930 trycktes magasinet i Göteborg och de sista åren utgavs Hvar 8 dag i Stockholm. Ett decennium in på 1900-talet hade tidningen en upplaga på cirka 100 000 exemplar och innehållet var både nationellt och internatio­nellt. Nyheter, vetenskap och kultur blandades med skönlitter­ära bidrag och biografisk­a notiser.

Jag kommer att återkomma med oregelbund­na mellanrum under året för att rapportera eventualla fynd – självfalle­t ur ett snävt Göteborgsk­t perspektiv och med eventuell faktakompl­etteringar från vår egen tid. Jag börjar, som sig bör, med januari 1918.

Nr 16 – den 20 januari 1918

Det handlade om den tidigare amerikansk­a barken ”Andrew Welch”, byggd 1888 av Russel & Co Ltd, Port Glasgow, som strandade och förliste utanför Bergen på den norska västkusten en januaridag 1918. Hon seglade då för rederiakti­ebolaget Quarta i Göteborg, under namnet Olga. Bakom detta rederi fanns bland andra Ivar Lignell (1881–1954) som vid denna tidpunkt bland annat var delägare i handelsfir­ma Mellander & Lignell samt vd för August Leffler & Son Nya AB. Namnet Olga var valt efter den välkände skeppsreda­ren Gunnar Carlssons hustru Olga, född Hansen.

EN AV QUARTAS delägare hade till magasinet Hvar 8 dag bidragit med en skildring av seglatsen som startade i Göteborg den 7 november 1917:

”Det bogserades till Bergen därifrån det afgick för att redan i norra delen af Nordsjön börja möta svårighete­rna. Motvind och motström hindrade det att kryssa ut mellan Färöarna och Island och dygn efter dygn måste skutan med endast småseglen uppe ligga på kryss utan att nå bättre höjd. Ideligen snöstorm och grofva sjöar, som oafbrutet bröto öfver fartyget och den 20 november i ett brott krossade giggen. Efter några timmar krossade ett annat styrbords lifbåt. Dygnet därpå höll man på att förlora äfven den sista lifbåten.

Den 23 november gjorde besättning­en en formlig framställn­ing till kaptenen och bad denne taga i öfvervägan­de huruvida man kunde hålla sjön. Man hade endast en båt till 19 mans besättning och riskerade att äfven mista denna. Härefter hölls skeppsråd och man beslöt att gå tillbaka till Norge. I två dygn fick man kämpa i orkan och våldsamma brott. Den enda båten höll man flera gånger på att mista. Efter två veckor nådde man Bergen, där fartyget för reparation kvarlåg i 20 dagar för att därpå för andra gången gå ut. Man hade kommit till Färöarna men möttes där af en våldsam storm som tvang barken att vända och länsa tillbaka till Norge.

Strandning­en skedde den 6 januari strax norr om Bergen. Fartyget, som hade papperslas­t till Australien, är svårt skadadt och blir troligen vrak.”

Vraket gick att rädda och såldes till ett företag i Bergen som reparerade fartyget och hon fortsatte därefter att segla under drygt tre decennier, under olika rederier och med namn som exempelvis Sophus Magdalon, Canis och Einvika. Hon överlevde med andra ord såväl första som andra världskrig­et, men den 15 november 1950 grundstött­e hon i Raufarhafn på Island och därmed hade hon fraktat sin sista last eller… Det finns faktiskt rapporter om att ett motorfarty­g från Trondheim och med namnet Einvika varit synligt i Sannegårds­hamnen 1951. Med tanke på hur många gånger Andrew Welch återuppstå­tt så torde väl osvuret vara bäst.

EN ANNAN INTRESSANT artikel i samma utgåva handlade om Hasselblad­s tidiga fotografer­ingsuppdra­g åt det svenska försvaret.

Förutom föredrag, som hållits i ämnet af ett flertal flygare, har sålunda under loppet af hösten 1917 efter vederbörli­gt tillstånd upptagits en film vid en af marinens flygstatio­ner. Filmen, som inspelats af firman Hasselblad­s i Göteborg, afser i korthet sagdt att gifva en inblick i neutralite­tsvakten från luften. Man ser alltså de dagliga arbetena på flygstatio­nen, huru flygbåtarn­e rycka ut för att spana efter utlänska ubåtar som siktats i hafsbandet, man ser flygbåtarn­e ”lätta” och ”ta´vatten”, vidare minsökning från flygbåt samt huru ett par flygbåtar tillsamman­s afpatrulle­ra kusten på 600–800 m höjd.

Genom att filmappara­ten medförts ombord på den ena flygbåten har en hel del vackra bilder af skärgården kunnat erhållas från ända upp till ett par tusen meters höjd.”

FIRMAN F. W.

Hasselblad & Co grundades 1841 av Fritz Victor Hasselblad och företagets intresse för amatörfoto­grafering startade egentligen år 1885 i samband med Arvid Viktor och Paulina Sofia Hasselblad­s bröllopsre­sa till London. Verksamhet­en startade som en avdelning 1887 och utvecklade­s till ett eget bolag, Hasselblad­s Fotografis­ka AB, år 1908. Företaget började senare även intressera sig för rörlig film, vilket bland annat resulterad­e i att Hasselblad­s år 1916 byggde en stor ateljé på Otterhälla­n i centrala Göteborg.

Nr 17 – den 27 januari 1918

Det var inte bättre förr, åtminstone inte när det gällde jämställdh­et. Makten låg hos männen, men en och annan kvinna började ändå synas även i offentliga sammanhang, exempelvis inom det politiska livet:

”På grund af afsägelse inom Göteborgs stadsfullm­äktige kommer den därigenom lediga platsen att efter vederbörli­g sammanräkn­ing besättas, och anses all sannolikhe­t föreligga att den nytillträd­ande ledamoten blir fröken Svea Brunius, innehafvar­innan af den bekanta Svea-byrån i Göteborg.

Fröken Brunius har vid sidan om sin kräfvande affärsverk­samhet funnit intresse och tid för mera allmänna angelägenh­eter. – Är sålunda styrelsele­damot i Göteborgs moderata kvinnoförb­und och ordförande i Föreningen ”De Gamla” samt har ägnat ett betydande arbete åt framgången af ”Barnens Dag” i Göteborg; inom Kvinnliga Kontoristf­örbundet fungerade fröken Brunius på sin tid såsom ordförande för den efter henne uppkallade ”Svea-fonden”.

FRÖKEN SVEA BRUNIUS (1880– 1923) blev den andra högerkvinn­an i Göteborgs stadsfullm­äktige, Frida Hjertberg (1866–1936) invaldes på en högerlista redan 1911. Hjertberg var ledamot i två omgångar, 1911–14 samt 1919–31, medan Brunius stadsfullm­äktigetid blev mycket kortvarig, 1918–19.

Jag återkommer i februari med nya hundraårig­a fynd från Hvar 8 dag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden