Märta, 97, lärde rånarna veta hut BRÖT ARM, BEN OCH RÅNADES TVÅ GÅNGER: ”LIVET GÅR VIDARE”
LAHOLM:
Onsdag 10 maj, Halmstads tingsrätt. En bistert kall vårdag med kraftiga vindbyar. En dag då rättvisa ska skipas. För första gången i sitt nära sekellånga liv besöker Märta Bjertin från Laholm en domstol. Advokaten har tidigt på morgonen hämtat henne, och rollatorn, i villan där hon sedan snart 30 år bor ensam vid Apotekarelunden i Gamleby.
Rätten sitter samlad i sal 3. Inför skranket står två män. Åtalade för rån och grov stöld hos 97-åringen.
– Jag sade det till dem, att det är mitt hus. Det är ingen som har rätt att gå in här utan att jag tillåter det, säger Märta Bjertin.
Konstigt nog, minns hon efteråt, är hon inte orolig.
– Jag berättade helt och hållet som det var. Männen skyllde ifrån sig. Det var därför de ville att jag skulle komma in. Mitt vittnesmål betydde mycket, om det här med att han misshandlade mig.
KLOCKAN FYRA PÅ natten. Märta vaknar i sin säng av ljud i huset. Hemtjänsten brukar inte komma vid den här tiden, hinner hon tänka innan lampan tänds. I sovrummet står en vilt främmande man.
Han roffar åt sig smycken och pengar från sekretären, men kommer av sig av Märtas skrik. Hon slänger sig upp ur sängen och jagar efter med rollatorn. Genom fönstret ser hon två män försvinna.
Det är en tisdagsmorgon i mars. Två veckor senare händer det igen. Märta är på toaletten och gör sig klar för kvällen. Men hon får inte upp dörren.
En man står på andra sidan och håller emot.
– Jag hade brutit armen tidigare och hade ett sår efter skenan. Han tog tag och höll mig jättehårt så att blodet sprutade. Jag stod där borta och skrek. Grannen kom och räddade mig, säger Märta Bjertin.
Samma kväll grips två personer. De har Märtas kamera och smycken i fickorna. Rånaren döms senare till 1,5 års fängelse men hans kumpan som hållit vakt utanför frias.
NU ÄR KÄLLARDÖRREN säkrad, huset larmat och lampor med rörelsedetektorer lyser upp fasaden. Väldigt bra, tycker Märta. – Det är bara det att när katter går i trädgården så tänds de, säger hon och fyrar av ett av sina varma leenden.
Dagen efter rättegången ramlade hon på köksgolvet och bröt lårbenshalsen. Men nu är hon uppe och hoppar igen – utan rollatorn inomhus.
När HP knackar på har hon gravat lax och är mitt uppe i årets struvkok. Mandelmusslorna och saffranskakorna är redan klara.
– Jag har en dotter, två barnbarn och sju barnbarnsbarn. De bor allihop i Holland, men kommer hem till jul för att äta julbord hos mig.
MAT HAR HON lagat i hela sitt liv. Märta föddes 19 mars 1920 i Småland av en ensamstående mor.
– Pappa gick bort sex veckor innan jag föddes. På den tiden var det bara att lära sig arbeta.
Tio år gammal fick hon börja hos bönderna. 50 öre för tolv timmar i jordgubbslandet. En liter bär kostade lika mycket. När hon fyllt 19 tog hon tjänst ”hos bättre folk” och började laga mat. Det blev hennes livskall. I många år var hon förste kokerska på sjukhemmet i Laholm.
– Jag har fått ett bra liv. Det har hänt något hela tiden. Jag har alltid tyckt om att hjälpa andra. Rånen har förstås satt sina spår. – Jag vaknar om natten med mardrömmar. Allting är förändrat, hela livet. Rätt som det är står det någon gubbe där. Men glöden tog de inte: – Livet går vidare. Jag vill inte flytta, för då har de vunnit. Vad önskar du dig av nästa år?
– Att jag ska kunna gå ut i trädgården.
Två gånger bröt sig tjuvar in och rånade Märta Bjertin. – De kanske är bra människor, men de använder sina kunskaper på fel sätt, säger en 97-åring med skinn på näsan.