Bodil skrev bok om släkt och Drängsered
På torpet Anderstorp, under Galtabo, strax öster om Drängsereds by, bodde i början av 1900-talet skräddaren Edvard Andersson och hans hustru Selma.
Torparna var farföräldrar till Bodil Gräntz Carlsson, som är bosatt i Halmstad.
När Bodil för några år sedan anmält sig till en kurs i släktforskning fick hon i uppgift att välja ut en särskild person i bakåt i släkten, och försöka göra en liten historia kring denne.
Bodil valde Selma, skräddarens hustru.
– Jag hade varit vid familjegraven i Drängsered och sett att hon inte hade sitt namn på stenen.
DET VAR EN sporre för Bodil att ta reda på mer om sin farmor, som dog 1960 - 70 år gammal - bara några få år efter att Bodil själv föddes. Hennes egna starkaste minnen från Anderstorp är annars faster Carin, som tog över torpet och bodde där resten av sitt liv.
– Selma och Carin hade ett gemensamt. De höll ihop familjen, såg till att det ordnades släktkalas och gjorde så att alla som kom besök till Anderstorp kände sig välkomna.
De skriftliga källorna, tidningsklipp och annat, var också sparsmakade när det gällde kvinnorna. För att stilla sin önskan att veta mer, fick Bodil börja intervjua. Först var det kusiner och övriga släktingar. Men snart gled det över till andra människor i trakten.
– Familjen, Edvard och Selma hade sex barn, var aktiv i alla möjliga sammanhang och barnen gick med i olika föreningar.
EDVARD VAR FÖR övrigt bygdespelman vilket ledde till att han både var omtyckt gäst hos andra och att många Drängseredsbor passade på att titta in hos familjen när de hade vägarna förbi. Bodils pappa, Arvid Andersson, blev själv dragspelare och musiker i dansorkester; i stort sett hela familjen var musikalisk - vilket för övrig också gått vidare till Bodil som är körsångare. Detta gällde också Sixten Andersson, en annan av de sex Anderstorpsyskonen, som var en hängiven Drängseredsambassadör i många sammanhang och som 1986 blev årets kulturpristagare i Hylte.
Insamlingen av berättelser blev så omfattande och lyckad att det nu blivit en bok på 280 sidor, skriven av Bodil Gräntz Carlsson.
– Det har blivit mer av lokalhistoria än den släktkrönika jag tänkte mig från början.
Vilket förklaras av att berättelserna kring familjen och dess medlemmar är så tätt vävda med allt som hände i Drängsered under större delen av 1900-talet.
Boken har nu också blivit en samproduktion med hembygdsföreningen på orten. Tanken är att den då också ska spridas i det sammanhanget, bland annat vid olika hembygdsarrangemang.