Tobias går ål in i sin fotobok
LITTERATUR: SÅ SER LIVET UT I SYDSVENSKA INSJÖAR.
En bok om insjöar skulle kunna vara en grumlig, texttung men informativ skrift om olika arter och dess egenskaper. Men Tobias Dahlins bok, ”Insjöar – där sagan möter verklighet” är förvisso informativ, men även färgsprakande och poetisk.
– Folk har en bild av insjöar som kloaker. Dyngpölar, på något sätt, utan liv. Jag vill lyfta fram skönheten och det biologiska livet, säger Tobias som är uppvuxen i Falkenberg men bor utanför Göteborg.
Först var han en dykare som fotograferade ibland. Nu är han snarare en fotograf som dyker, tycker han. Tidigare har han släppt två böcker: ”Bättre bilder/dyk – en guide till bättre undervattensbilder” (2012) och ”Västerhavet – en hotad skönhet” (2014). Hur kom du på tanken att dyka i de svenska insjöarna?
– När projektet med Västerhavsboken tog slut var jag tvungen att hitta på något annat. Då föll det sig naturligt att utforska insjöarna som finns överallt omkring oss, säger Tobias som är uppvuxen i Skrea i Falkenberg.
– Där var det alltid havet som gällde. Det var först i tonåren jag kom i kontakt med sjöar. När man tog cyklar och moppar till någon sjö för lite fiske, partaj och tältning.
Bilderna i boken kommer från Hallands och Västra Götalands län. När Tobias letar efter lämpliga fotomiljöer letar han självklart efter klart vatten även om det är paradoxalt.
– I de sjöarna är det oftast mindre liv eftersom de är näringsfattiga.
Många foton kommer från Skällingesjön i Varberg och Höstena Källor i Vessigebro, där det finns klart vatten.
Tobias gjorde även några försök i Antorpasjön söder om Halmstad.
– Jag hade läst mig till att det var Sveriges bästa sutarevatten. Men det var riktigt grumligt. Man vet aldrig vad man får.
En av hans mest spektakulära bilder föreställer en ål, på några centimeters avstånd.
– Det sägs att ålarna i Skällingesjön planterades in på 60-talet och att sjön saknar utlopp. När ålen är könsmogen vandrar den vanligtvis ut i havet och simmar hela vägen till Sargassohavet på andra sidan Atlanten. Där leker den och dör sedan. Men de här ålarna har blivit instängda.
Detta ger Tobias Dahlin en svindlande insikt:
– Den här ålen är bra mycket äldre än jag. 60 år minst. Jag har försökt nysta i det och nej, det ska inte vara en skröna.
Tobias Dahlin berättar att ålar ofta är ganska skygga och att det är ovanligt att få komma så här nära dem.
– Jag såg den på en halvmeters avstånd. Sedan närmade jag mig, successivt, lugnt och metodiskt. Ålar brukar sticka, och jag vet inte varför den här inte gjorde det.
I sin förra bok tog fotografen Tobias Dahlin från Falkenberg sig an Västerhavet. I sin nya fotobok har han riktat kameran mot livet i insjöarna.