Lyser i svart drama
visa upp fler sidor. Alla känner alla i det lilla, närmast klaustrofobiska samhället. Mildred och polischefen står varandra nära. En ömsesidig, mestadels outtalad, respekt dem emellan är väsentlig för händelseutvecklingen och för berättelsen framåt. Även den våldsbenägne och rasistiske polisen Dexter (Sam Rockwell) är en komplicerad rollfigur, som fastnat i en vardag av trakasserier, fylla och minst sagt taskig impulskontroll. Polisstationen i Ebbing är lika korrupt och sömnig som den arbetsplats James Mangold skildrade i Sylvester Stallone-klassikern Cop Land. Willoughby är Ebbing-polisens ledare, och därmed ytterst ansvarig för allt som sker.
SMÅSTADEN ÄR EFFEKTIV som spelplats, ett rasistiskt och homofobt USA i miniatyr, fullt av vingklippta existenser, ensamma och förhärdade. Polisstationen blir en verkningsfull metafor för ett samhälle som trots #Metooupprop ser mellan fingrarna och låter en uppseendeväckande mängd icke ansvarstagande män sitta kvar på ledande nyckelpositioner.
Frances Mcdormand är strålande i allt sitt otyglade vredesmod, uppbackad av en fantastiskt vältajmad Woody Harrelson och Sam Rockwell i högform. Dialogen är vass. Det märks att brittisk-irländske regissören Martin Mcdonagh är hyllad i alla tonarter även som pjäs- och manusförfattare. Ett tematiskt släktskap går att skönja till Kenneth Lonergans förtätade och välspelade småstadsdrama Manchester by the sea.
ÄNGEN MED affischtavlorna blir Mildreds minnesplats. Hon planterar blommor och sörjer sin älskade dotter, som hon i egenskap av ensamstående mamma annars mest bara skrikigt åt och tjatat på innan tragedin. I en tacknämligt osentimental scen pratar hon om livet och döden med ett rådjur som dyker upp. I en annan scen iscensätter hon ett samtal genom sina tofflor, fluffiga som mjukisdjur.
Ett tematiskt släktskap går att skönja till Kenneth Lonergans förtätade och välspelade småstadsdrama Manchester by the sea.
VI HAR ALLA vår värdighet och vår självbevarelsedrift. Vi kan verka galna men är kanske bara förtvivlade. De stunder då den här egensinniga nattsvarta skrönan inte blir allt för skruvad, förenklande eller snabbspolar fram mot sitt öppna slut kommer den åt något lika enkelt som väsentligt: Vi mår alla bättre av att vara lite snälla mot varandra.