Åk på skidsafari i de italienska Alperna
RESOR: DOLOMITERNA HAR NÅGOT FÖR DE FLESTA SINNEN Med influenser från Italien, Tyskland och Österrike är världsarvslistade Dolomiterna den perfekta skidplatsen. Val Gardenas tre byar bjuder på gränslös skidåkning och en upplevelse för många sinnen med väl
Från bussen ser jag hur landet förändras; från Milanos platta jordbruksbygd förbi floderna och de trevande kullarna runt Gardasjön, tills motorn går på högvarv i stigningen upp mot Dolomiternas skarpskurna bergstoppar. Många länder har under årens lopp gjort anspråk på det vackra alpområdet i Sydtyrolen. Därför talar de flesta här både italienska och tyska utöver den lokala dialekten ladinska, en sorts rätoromanska. Det betyder att alla skyltar är på tre olika språk och att alla dalens byar har tre namn. De ladinspråkiga har även egen tv-kanal och tidning.
– Det är en viktig del av vår kultur. Ladinska är över 2000 år gammalt som språk, ett av de äldsta i Europa, berättar Christina Demetz, pr-chef i Val Gardena och född i byn. Hon känner alla, och är släkt med de flesta.
byn Selva höjer sig berget Sella. För 240 miljoner år sedan var det en enorm atoll under havsytan, man kan tydligt se den runda formen och föreställa sig hur förhistoriska jättehajar svepte förbi. I soluppgången reflekterar stenkristallerna solens strålar och alstrar ett rosaaktigt skimmer, fenomenet som kallas rosadira. Att göra Sella Ronda, det vill säga åka skidor hela vägen runt det mäktiga Sellamassivet är en klassiker som passar både erfarna och nybörjare. Vi ger oss av tidigt och åker upp med första kabinen.
– Sella Ronda ska åkas medurs, förklarar Cristina. Då har du solen med dig hela tiden.
Hela rutten tar sex timmar för en normalgod skidåkare och innehåller drygt 26 kilometer utförsåkning. Backarna är långa och breda, blå och röda pister varvas med svarta backar som tillval här och där. Det här är skidåkning utan ansträngning, bara åka och njuta.
Vid Portavescovo Ridge på nära 2 500 meters höjd har vi en hisnande utsikt över glaciären Marmolada. Även där ska skidåkningen vara utomordentlig, men det är en heldagsutflykt så det får sparas till en annan gång.
BERGEN RUNT Val Gardena är strösslade med inbjudande ”rifugios”, familjeägda bergsstugor som serverar förstklassig mat och dryck till utsvultna skidåkare. Mer än halvvägs runt Sella Ronda sladdar vi in till rifugion Emilio Comici för en skaldjurslunch. Bläckfisksallad, pilgrimsmusslor och gratinerad hummer följs av grillad tonfisk och en avslutande apfelstrudel under inramade foton av Stenmark, Piero Gros och andra skidhjältar som täcker väggarna. Här har man också öppet på kvällarna, då äter man femrättersmiddag till skenet av facklor, njuter av liveband och dans innan sista linbanan tar besökarna ner till byn igen.
Efter lunchen fortsätter vi till det stora carvingområdet vid Piz De Sella. Det är glest mellan skidåkarna och de långa pisterna inbjuder till vida, yviga svängar. Åttasitsliften Gran Paradiso är Italiens första med uppvärmda säten och vi kan dra ned en skyddande plexiglashuv när vi når högre höjder. Vi stannar till flera gånger på vägen ned, både för att hämta andan och för att njuta av det majestätiska panoramat.
– Skidåkning här är sightseeing. Hela landskapet varierar sig från dag till dag, det finns alltid något nytt att upptäcka, menar Christina.
Val Gardena var under många århundraden ett av alpvärldens fattigaste områden, men i början på 1900-talet blev dalen
berömd för träsnideri och affärerna blomstrade. Rikedomen resulterade i stora trähus längs sluttningarna. Här verkar fortfarande många träsnidare, och byn Ortisei har bland annat en fin konsthall där man kan se olika tekniker och stilar, både traditionella och moderna.
senaste trenderna i Val Gardena är fatbike. Tidigt en morgon tar vi kabinbanan upp till toppen Dantercepies. Där äter vi en lyxig frukost ackompanjerad av soluppgången, innan det är dags att grensla varsin förväxt cykel. De ser ut som mountainbikes med ovanligt tjocka däck. Guiden Simon Bernardi ger några korta instruktioner innan vi rullar ut över krönet. Liftarna har ännu inte öppnat för skidåkare, så vi kan glida och sladda som vi vill i de nypistade backarna. Det är både spännande och lite läskigt, men när man vågar släppa taget och sladda sig ned i stället för att bromsa går det riktigt bra.
En dag utgår vi ifrån grannbyn Santa Cristina och tar oss upp på det 2 500 meter höga berget Seceda. Här ligger Baita Sofie, en av dalens bästa pistrestauranger med maffig panoramavy. Restaurangen startades i en gammal hölada redan på 1960-talet av Sofie Prinot. I dag drivs den av sonen Marcus och bjuder på tyrolska specialiteter som speck, knödel och schnitzel, men även italienska delikatesser som tryffel, parmesan och parmaskinka. Stämningen är hög och omkring mig syns blanka Versaceoveraller och pälskantade guldjackor överallt i backarna.
– Vi har den bästa utsikten och de kallaste drinkarna i hela Val Gardena, menar Marcus som står utanför restaurangen iförd pälsmössa och serverar husets egen gin 8025, vilket motsvarar restaurangens höjd över havet i fot.
Men hur trevligt det än är så vill vi åka mer skidor. Vi kastar oss åter ut på bergssidornas salsgolv till pister som längre ned övergår i en adrenalinstinn ränna av fart och mjölksyra hela vägen tillbaka till byn.
”Skidåkning här är sightseeing. Hela landskapet varierar sig från dag till dag, det finns alltid något nytt att upptäcka.” CHRISTINA DEMETZ,
pr-chef i Val Gardena