– fick fly familjen
en man i hemlandet som Kia kunde gifta sig med. Till Kia sade föräldrarna att de skulle åka på semester.
– Men jag visste ju att det var något annat. De hade skämtat om att ”dör du där är det ingen som kommer att märka det”.
MANNEN VISADE SIG vara mer än dubbelt så gammal som den då 16-åriga Kia.
– Jag fick panik och försökte protestera, men samtidigt var jag rädd att om jag gör något så kommer de inte att låta mig komma tillbaka till Sverige.
Efter en religiös bröllopsceremoni tvingades Kia leva tillsammans med mannen innan familjen återvände till Sverige.
Mannen skulle komma efter när Kia fyllt 18 år.
Men nu började Kia söka på nätet.
– Jag tänkte att om jag provar att googla på ”inte gifta sig” så kanske det finns andra som varit med om samma sak, berättar hon.
Hon hittade information * Samtidigt ökar samtalen till den nationella stödtelefonen mot hedersrelaterat våld och förtryck. * En enkätundersökning visade i våras att nästan åtta av tio flickor i utsatta förorter i Göteborg anser att de är hårt kontrollerade i sitt privatliv. * Regeringen genomför just nu en ny kartläggning för att ta reda på hur många som lever under hedersförtryck. från en frivilligorganisation som jobbar mot hedersrelaterat våld och förtryck, och tog kontakt.
– Fast jag inte skrev så mycket kändes det som att de förstod precis. Det var helt annorlunda jämfört med hur socialtjänsten och polisen bemött mig tidigare. Det var jätteskönt att de fattade.
NÄR FÖRÄLDRARNA FÖRSTOD att hon hade sökt hjälp så urartade våldet hemma. Föräldrarna jagade Kia med kniv – och hon flydde.
– Jag fruktade verkligen för mitt liv. Det var som att det blev helt svart för dem. Att det ändå inte fanns någon mening med någonting för dem. Jag skulle aldrig bli gift och de skulle skämmas ihjäl. Alla skulle prata.
Via en tjejjour slussades Kia till ett skyddat boende, där hon blev kvar i tre år.
Hon har aldrig träffat sina föräldrar igen. Första året var tufft. Kia mådde stundtals mycket dåligt och tvivlade.
– I början ville jag åka hem igen. Fortfarande kan det när jag tänker på de bra stunderna kännas jättejobbigt. Men ett liv i frihet är mer värt.
I DAG BOR hon själv på hemlig ort någonstans i Sverige, hon studerar och jobbar. Hon fruktar fortfarande för sitt liv.
– Ja. Ibland om jag ser någon som påminner om dem får jag panik. Jag blir helt stel. Då tänker jag att om det var de på riktigt så skulle de kunna döda mig.
Enligt Kia var det ingen av samhällets instanser – skola, socialtjänst, polis – som förstod vad det var som hon utsattes för.
– Myndigheter förstår inte problematiken. Det finns en rädsla att bli kallad rasist. Men fler måste våga ta striden för att hjälpa tjejerna.
Kia är ett fingerat namn. Den ska vara klar i början av nästa år. Flera organisationer finns som kan hjälpa den som är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck: Tris, GAPF, Fryshuset Elektra, Somaya kvinno- och tjejjour. *