Färdtjänst missade femåring
Femårige Ralf stod som vanligt och väntade på färdtjänsten som var bokad till fem över nio. Till slut tröttnade hans mamma och ringde Resam. Svaret? ”Vi kan erbjuda en bil tidigast kvart över tio.”
Ralf har autism. Varje onsdag ska han med hjälp av färdtjänst åka från förskolan till barnhabiliteringen för simträning i deras bassäng.
Hans mamma, Lina Johansson, är mammaledig och stod den här veckan kvar på förskolans parkering och väntade med sonen och hans resurs.
– Vi väntade och väntade. När klockan var kvart över nio ringde jag Resam för att höra om de kört fel eller varför de inte kom. Men när vi får tag på dem så finns det ingen bil för honom och jag får svaret att de tidigast kan erbjuda en bil till kvart över tio, säger Lina Johansson.
SIMTRÄNINGEN BÖRJAR klockan 10 och Ralf är alltså beroende av att taxin kommer till den bokade tiden.
Tur i oturen kunde mamman själv köra Ralf och resursen till simträningen. Men med tanke på sonens autism är det viktigt att hans dagsschema stämmer.
– Allt blir fel för honom, för mamma ska ju inte vara kvar. Det är han och hans resurs som ska åka. Rutinerna är väldigt viktiga.
– Det blir ytterligare komplikationer när jag får köra honom. När jag släpper av dem utanför barnhabiliteringen och säger hej då blir han rejält förkrossad, för då vill han ju att mamma ska följa med. Men det går inte, det är ju inte jag som ska simma. Det är ännu en grej som blir jättejobbig för honom och hans resurs.
NU HAR DE börjat titta på alternativa sätt för Ralf att ta sig till simträningen. En möjlighet är att ta bussen.
– Men det kan vara jättejobbigt för Ralf att åka buss. Är det bara lite folk på bussen kan det gå, men är bussen full är det inte säkert att det fungerar. Det är en svårighet som man ofta kan ha om man har autism.
Ralf åkte färdtjänst till barnhabiliteringen hela förra året. Det här var första gången som det gick riktigt snett.
– Det har fungerat bra tidigare. De kan vara sena ibland, men när det krånglade förra gången ringde de och berättade det, säger Lina.
Hon vänder sig mycket mot att varken familjen, förskolan eller resursen informerades om att de inte hade någon bil tillgänglig.
– Hade inte vi ringt och undrat så hade de stått kvar där, i regn och snöslask, och bara väntat. De ringer inte och meddelar oss, varken förskolan eller mig som mamma. Det känns väldigt otryggt.
– Vågar man lita på dem nu? Hur blir det nästa vecka, ska jag förbereda honom på att åka och bada eller inte? Rutinerna är jätteviktiga.